Jag är sjuk idag. Förkyld och hängig. Och lite kinkig. Så min käre make bestämde sig för att muntra upp sin ynkliga hustru. Vi satt och drack kaffe och Elia visade ett "trick". Han kunde nämligen rulla ihop tungan, blunda och knäppa med fingrarna samtidigt. Stolt var han.
Sen var det Sebbe himself som skulle "tricka". Det var ett svårt trick han skulle visa. Han satte en tratt i byxlinningen och la ett mynt på pannan. Sedan gällde det lixom bara att pricka tratten med myntet. Han byggde verkligen upp tricket och fick det att låta så svårt, men för honom var det piece of cake. Sebbes fruga var således tvungen att försöka. Vinnarskalle som jag är, vill jag inte vara sämre än mannen i huset.
Jag satte tratten i mina pjamasbyxor, eftersom jag inte kommit ur pjamasen en sjuklig dag som denna. Sen la jag myntet på pannan, redo att bevisa lättheten i tricket.
Och vad händer?
Jag blir alldeles blöt och kall. Sebbe, den fulingen, hällde vatten genom tratten, ner i mina brallor, innan jag ens hann reagera.
Båda två bröt ihop av skratt. Hade jag haft slutledningsförmåga hade jag nog kunnat räkna ut att det inte var ett "vanligt" trick som kräver viss skicklighet. Men nu skulle jag ju verkligen bara bevisa att jag också kan.
Nåväl. Sebbes trick fyllde sin funktion. Jag gapskrattade och kände mig, trots allt, lite gladare efteråt. :-)
