[bokslut & framåtblick]

Det blev en härlig jul i år! Paketen trängdes under granen och i dess närhet. Barnen var glada och förväntansfulla. Föräldrarna också. Och även mammornas föräldrar. Det är nåt alldeles speciellt att fira jul med sina barn, och på så vis minnas den stora spänning som rådde kring jul. Signe sa till mig flera veckor före jul att hon hade fjärilar i magen, för att det skulle bli så spännande med julen. Och jag minns... så var det!

Kusinerna på julafton

Maja och Elvira blir dragna på snow racern från pulkabacken

Det snöade och snöade och snöade. Både under julen och dagarna efter. Och barnen njöt och lekte. Det gjorde föräldrarna också.

Signe i snökojan

Signe, Elia och kompisen Natalie har byggt en snökoja i en av drivorna utanför huset.

Några dagar efter jul kom kylan. Med sort K. Eller kanske med stora bokstäver rakt över. Hur ofta är det 24 grader kallt på de här breddgraderna. Inte så väldigt, skulle jag tro. Jag inser att det inte är unikt, utan att hela Svea rike drabbats av nån slags köldknäpp. Idag verkar det som om det vänt. Det var bara 16 minusgrader i morse, och nu mitt på dagen, knappa tio. Kanske vågar vi oss ut...

Idag är det dessutom nyårsafton. Tid för bokslut och eftertanke. Och lika mycket framåtblickar. Jag ser tillbaka på ett underbart och händelserikt 2009. När vi firade in 2009, sa jag till min vän medan våra makar fyrade av raketer, att "i år händer det". Och faktiskt. I år hände det. Kanske inte exakt det jag trodde. Men det hände. Och det ger konsekvenser för nästa år. Det ser vi med spänning fram mot. Det blir en stor, om inte gigantisk, förändring för hela vår familj. Men vi är så laddade och längtar så mycket. Mer om det längre fram...

Nu vill jag önska ett

GOTT NYTT & VÄLSIGNAT 2010!

[grönklitt '09]

Förra torsdagen, åkte vi upp till fäbodvallen Fryksås, tillsammans med våra vänner, som har en fäbod där. Ett par kilometer bort ligger Grönklitt, ett skidområde alldeles lagom stort när man är fem, fyra och två år gammal. I fredags var det så dags att släppa upp Signe och Elia i slalombacken. I början på tämligen vingliga ben, som trots den flacka backen, helst ville ha stöd av pappas starka armar. Efter första dagen var osäkerheten som bortblåst. Det vore en överdrift att säga att barnen svischade ner för backen, men dom åkte och åkte och åkte. Upp i liften och ner igen, om och om och om igen.

Det var overkligt mycket snö i Orsatrakten. Vi fick skotta oss in i stugan, ut till dasset och bort till brunnen. Alla njöt i fulla drag! Tre härliga dagar i backen, med slalom, snow racer och grillade hamburgare. Vi konstaterade att perspektiv förflyttas allt eftersom man vandrar genom livet. Vi har nog tänkt att det är tråkigt att lära barnen att åka skidor, att det går långsamt och inte händer någonting. Tji fick vi. Vi var så glada och stolta över att se barnens framsteg från åk till åk. Att bara glida ner i den gröna barnbacken i Signes och Elias sällskap, var en njutning och inte alls tråkigt.

Både Sebbe och jag fick några åk på egen hand. När turen kom till mig, hade snön yrt hela dagen. Dom pistade backarna kändes mer som off pist med 1½ dm nysnö. Pudersnö är överreklamerat. Helt klart. Benen var rejält möra efter några åk i den djupa snön.

I måndags packade vi in oss i bilen igen och åkte hemåt. Det var skönt att komma hem, till rinnande vatten och vattenkloset. Men det är bra härligt att göra en minisemester i goda vänners sällskap.

Maja var glad över att åka skidor hon med, även om hon höll sig på plan mark.

Snöglada Maja, med kompisen Hugo

Maja hittade en klätterställning som också var rolig.

Elia och Sebbe på skidor.

Vyn från stugan, över Orsasjön. Vackert så det förslår.

Signe passade på att tappa sin första tand i lördags. Hon åt sitt lördagsgodis och vips lossnade tanden. Stoltare barn får man leta efter. Dagen efter sa Signe till mig när vi åkte lift: "Mamma, idag är det första gången jag åker i den här liften med en tappad tand."

[vasalöpare]

I tisdags gick "Barnens Vasalopp" av stapeln på barnens förskola. Sebbe hade möjlighet att vara med och dokumentera denna tillställning. Det är trångt vid en masstart, så man får helt enkelt hålla lite koll på sina skidor och stavar.

Nr 17, Elia, går i mål och ska få medalj av fröken Kerstin.

Stolta Signe klämde i med åtta varv runt banan.
Det gäller att ligga i...

Maja åkte runt spåret i pulka, dragen av Sebbe.

Men man är väl inte sämre än att man prövar på det alla stora barn gör. Ett varv runt spåret blev det på Elias alldeles för stora skidor. Men åka skulle hon. Lägg det på minnet. En dag är det kanske Maja som får kransen i Mora. ;-) För hon är envis som stryk, det lilla hjärtat.

För övrigt vill jag bara säga att Maja numera sover i sin "ngya vit ngäng", och det går alldeles utmärkt. Stor flicka! Kanske var det som någon kommenterade i förra inlägget, att det var mamma som hade mest ångest... ;-)

[underligheters underlighet]

Jag är med om något underligt.

I natt har jag, för första gången sen barnen kom, sovit ensam hemma. Jag kan inte minnas att jag gjort det tidigare i alla fall. Sebbe och barnen är hos farmor och jag är här. Befarade att jag skulle sova oroligt och vakna urtidigt. Men, jag sov som en stock hela natten. Vaknade visserligen när jag brukar, kl 6.30. Gick på toa och sen återvände jag till min varma sköna säng, och vaknade tre timmar senare av ett sms. Är lite mysko i huvudet av all sömn, men kommer nog snart igång.

Solen strålar från klarblå himmel, ner på det gnistrande snötäcket. Vackert! Jag ska gå ut idag. Ner på stan en sväng och fixa födelsedagspresenter. I helgen ska Signe på 5-årskalas och hela familjen ska på 30-årskalas. Kul!

Jag fortsätter väl att ta hand om bara mig och njuter av vintervädret. Om några timmar är ordningen återställt, för då kommer familjen hem.

So long....

[brittvinter]

Idag har jag haft en me&i-visning här. Det är trevligt, och lite speciellt, när mammor kommer samman utan barn. Visst. En hel del barnsnack blir det förstås. Men ändå. Jag bjöd på foccacia med fetaost, lufttorkad skinka och rosmarin i och stora chokladmuffins. Gott alltihop!

I eftermiddags gjorde Signe klart för mig att hon alls inte ville ha nån röd klänning med djur på. Hon skulle minsann ha en rosa klänning. Och jag som hade spetsat in mig på me&i:s zooklänning. Till min, först stora förvirring och sedemera glädje, såg jag att dom nya plaggen för mars månad var just en rosa molnklänning. Stod i valet och kvalet både länge och väl, men tillslut så bestämde jag mig. Rosa molnklänning/tunika i frotté till mina båda damer...

...och söta sjaletten till det.

Lilleman får en blå molntröja, också den i frotté.

Blir dom inte stans sötaste, så säg...

För övrigt kan tilläggas att vi har "brittvinter" här. Eller vad är motsatsen till brittsommar? Aprilväder? Det var snökaos här i morse, men under dagen har det bättrat på sig. Sebbe och barnen skulle åka till farmor mitt på dagen, men väntade med att åka fram på eftermiddagen istället. Ett par mil norröver fanns det snö vid sidan om motorvägen, men hos farmor, som bara bor en timme bort med bil, är det vår. Ingen snö så långt ögat når. Skumt...

[en nära snö-upplevelse]

Vi har tillbringat en långhelg i ett vinterparadis!

I fredags packade vi in oss och halva vårt bohag, kändes det som, i bilen och åkte tillsammans med goda vänner upp till deras stuga i Fryksås utanför Orsa. Det hade sagts oss att det skulle vara mycket snö, men vi tvivlade starkt, eftersom det nästan var snöfritt i Orsa. Men allt eftersom vi kom högre upp på berget ökade också snömängden. Och snösumman landade på 1 m snö när vi väl kom fram. Vi som inte haft mer än några centimeter snö i högst en vecka i sträck den här vintern, var helt saliga!

Helgen innebar massa snö, minusgrader, mysig gammal fäbodstuga, goda vänner, frisk luft, Vasaloppet, utedass, brunn att bära in vatten från, skidor, pulka, snöbus och lite magsjuka.

Långa istappar pryder taket på stugans veranda.

Fikadags i backen! Pizzabullar och varm choklad.

Sofia värmer pizzabullarna på grillen.

På parkett vid målgången av Vasaloppet. Vi såg när Aukland svischade förbi i en väldig fart, innan kranskullan tog hand om honom. Roligt att uppleva Vasaloppet på nära håll.

Sebbes fruga på skidor, redo att bestiga backen.

Det är lite svårt att stå upp på skidorna. Och om möjligt ännu svårare att ta sig upp till stående igen.

Signe provar slalomskidor för första gången. Det blev bara ett åk, men hon var duktig!

I en meter djup snö kan man busa, leka och bygga grottor. Sebbe och barnen roade sig med det innan hemfärd.

[nu är glada julen slut, slut, slut...]

Härom dagen åkte julen ut från huset för den här gången.
In kom, om inte våren,
så åtminstone en påminnelse om att den är i antågande.

Köpte nya krukväxter till köket. Ärtor på tråd.
Perfekt med en liten piller-Maja i huset.

Den gamla hederlliga köksvågen är en perfekt "mogningshylla" i köksfönstret. Här ligger det ofta avokado som ska mogna till sig och bli mjuka och goda.

Och det bästa av allt. En bukett med lilarosa tulpaner pryder köksbordet.
Årets första, med garanterat inte sista, tulpanbukett.

Snart ska bloggen också genomgå en liten vårstädning.

[på pulka och skidor]

Visst blev det skidor igår. Och pulka.
Vi var ute en lång stund på förmiddagen,
och hade det riktigt härligt tillsammans.

Längdskidåkning.

Det är inte lätt att stå på benen när man åker utförsåkning...

Då är pulka ett bra alternativ!
Maja var helnöjd i sin pulka, även när den bara stod stilla.
Fast roligast var det nog ändå
när Signe hjälpte henne upp och ner i den lilla backen.

Äntligen!

Vintern är här! Och det njuter vi av. Idag har det toksnöat hela dagen. Barnen var ute och lekte hos en kompis på eftermiddagen. På hemvägen svängde vi förbi barnens förskola för att hämta hem barnens skidor. Ingen vet om det fortfarande finns snö på marken på tisdag, när barnen ska till förskolan nästa gång, så vi passar på att åka lite på hemmaplan. Signe har blivit riktigt duktig på skidor. Lagge förra vintern har gett resultat. Elia var bra mycket tapprare än förra året. Han hade svårt att svänga, och skidade rakt in i grannens häck. Men då lyfte jag honom på rätt spår.

I morgon fortsätter skidåkandet. Kanske får Maja en första "nära snön"-upplevelse i morgon. Får plocka fram babypulkan och dra henne i den, istället för i vagnen.