[väsandets lov]

Skulle åka till Pandurobutiken i afton för att införskaffa lite batikfärg till jobbet. På onsdag ska barnen få batika, och det ska bli riktigt kul. Dessvärre var fixeringssaltet slut, så jag får åka ut till det närbelägna köpcentret i morgon och införskaffa batikprylarna istället.

När jag ändå hade tagit mig in till Panduro, var det ju lika bra att inhandla något till mig själv. Inspirerad av söndagens predikan i kyrkan, eller snarare en lek med ord som pastorn gjorde, bestämde jag mig för att på nåt sätt föreviga ordleken. En långsmal pannå ska få utgöra grunden. Sen mest svart och vitt, med lite inslag av turkos och rosa. Snart ska jag sätta tänderna i det. Eller händerna...

I morgon kommer jag för övrigt att stanna hemma från jobbet. Så det passar ju utomordentligt bra med ett litet pysselprojekt. Jag har nämligen ingen röst. Jag fullständigt väser när jag ska säga nåt. Därför tror jag inte att det är så lyckat att tampas med 18 små barn på jobbet...

Signe bad för mig ikväll, i sin aftonbön. Jag sa att hon skulle be, så att jag fick vila rösten. "Tack Jesus för att mamma kan viska. Tack Jesus för att mamma snart kan prata." Jag tror på bön!

[medan du sov]

Sitter med en kopp kaffe (eller mugg snarare, jag äger inga koppar...) vid datorn och hör hur barnen leker tillsammans på övervåningen. Idag var det nära slagsmål över vem som skulle få ta med en kompis hem från förskolan. Elia vann den kampen, eftersom han frågade först. Han ville ta med sig kompisen Linn hem. Nu leker dom, som sagt, tillsammans alla fyra. Högljutt med härligt!
Signe visar stolt upp sin tandlösa underkäke. Nu säger hon att hon har sju lösa tänder. Det hoppas jag inte... Hon behöver ju inte bli stor för fort.















Jag har, som många redan vet, ett alldeles roligt uppdrag i kyrkan. Nämligen att förse små nyblivna barn och deras familjer med gratulationer från församlingen. Och det är väl för bra att folk får barn, för då får jag tillfälle att scrappa. Passade på medan dom stora barnen satt klistrade framför Shrek-filmen och Maja sov middag.
Kortet är dubbelvikt. På framsidan står det bara "Välkommen till världen". Insidan innehåller ett lite mer personligt grattis. Kanske är jag lite väl insnöad på mina hemmagjorda blommor, men dom duger ett tag till.














I helgen har jag sovit som en klubbad säl. Tycker inte att jag är så förfärligt trött, men jag hörde till exempel inte Sebbes väckarklocka i fredags morse. Annars brukar det vara jag som vaknar av hans väckarklocka för att sedan väcka honom. Nåväl...

Jag blev förevigad där jag sussade sött på morgonkvisten tillsammans med Maja. Har man det så mysigt som vi är det klart att man inte vill vakna...










Jag fattar inte varför det blir såna mellanrum mellan bilderna och texten. Det går ju i allafall att läsa inlägget, så jag lägger inte ner mer tid och kraft på det just nu...

[höstens bild]

Sladden är återfunnen. Eller en ny är funnen, rättare sagt.
Så här blev barnens syskonbild som dom tog i förskolan i höstas. Vi blev så nöjda med den, men jag har velat göra nå't mer av den än bara sätta in den bakom glas och ram.

I lördags var jag och införskaffade material och i måndags tog den form. Jag målade först pannån oregelbundet med ett grönt hobbylack. Alla pappersdelar, inklusive fotot, har jag chlakat. Papparsremsorna på vänster sida skrynklade jag ihop och chalkade aningens på ovansidan också, för effektens skull.

Roligt var det och nöjd är jag!

Nu pryder tavlan en vägg i hallen. Det blev omedelbart en ombonad känsla och något vackert att bjuda gäster att titta på när dom stiger innanför dörren.

[pysslingar är vi allihopa]

Igår kände jag ett visst sug efter att scrappa. Plockade fram lite grejer och skulle precis sätta igång, när hela barnaskaran kom ner till köket. Bara för att jag hade hela köksbordet fullt med saker som dom inte får röra. Nåja. Inget att hänga läpp för. Barnen fick ta lite spillbitar och annat, och sen var pysslandet vid köksbordet i full gång.

Mitt pysslande resulterade i ett kort som ska skickas till farmor, som är på tur att fylla år. Jag fick punchinella från mamma i julklapp, och det var ju så roligt att använda. Snyggt blir det också.

[ny nykomling]

Igår kväll satte jag mig återigen med mina scrapsaker, för att göra ett till kort till nyaste nykomlingen i församlingen. Ett ganska enkelt och stilrent sådant.

Använde mig av "Karen Marie Klip" som dekorationer. Det blir läcker effekt på 3D-kuddar, tycker jag.

Själva "grattiset" skrev jag på en liten tag, som jag stack in på sidan av kortet.

Som av en händelse fick Sebbe syn på det lilla gossebarnet och hans familj, som var på promenad strax utanför vårt hus. Så idag har vi även fått se det lilla underverket.

[nykomlingar]

Jag har, som jag nog sagt tidigare, det eminenta uppdraget att förse nyfödda barn i vår församling med ett litet "välkommen till världen"-kort. Igår gjorde jag tre nya kort, till nyanlända bebisar. En gosse och två flickor.

Ett grönt kort till pojken och hans föräldrar

Och rosa blommiga kort till flickorna och deras familjer.

När jag var färdigpysslad fr kvällen och hade plockat undan allt från köksbordet, ramlade det in ett sms från vänner i församlingen, som fått en son. Nu åker allt pysselmaterial fram igen. Och det är ju inte jag ledsen för...

[lycka är att få skapa]

Nu är jag färdigpysslad för den här gången, och alla saker som legat utspridda över hela kontoret, har nu återfunnit sina rätta platser i lådor och skåp.

Vi har en klädfé, som under något års tid, försett oss med sitt barnbarns jättefina kläder. Det har resulterat i att Elia i princip varit helekiperad det senaste året, och Signe har fått en skvätt av klädfén hon också. På nåt sätt vill man ju tacka för allt. Och det gör vi på det här viset:

Framsidan på kortet till mamman och sonen.
Återigen har jag hittat min inspiration hos Marie. Så är det bara - hon inspirerar!

Och insidan, där jag skrivit ett litet tack på tagen, som jag stuckit ner. Det ska tillkomma ett presentkort på Filmstaden också.

Och tackkortet till klädfén.
Hittade en skiss på Kortskissen, #6, och Helena K:s tolkning ligger till grund för det här kortet.

Tidigare ikväll har jag varit hos en väninna och pärlat. Saker ser så enkla ut, men det är en del pyssel innan man kommer på hur man ska göra. Dom avslutande trasselhjärtana har jag sett hos Ebba, i hennes pärlblogg, så jag var tvungen att prova. Och blev ganska nöjd.

Ska fortsätta att låta mig inpireras!
Det är så härligt!

[hälsan tiger still]

Just precis så är det. Vi lever och har det bra. Händer många roliga saker just nu. Har bland annat låst in mig på kontoret, för att få skapa några kort. Det tar sin lilla tid, men snart ska jag lägga upp bilder här. Alla staketdelar är inköpta, och på torsdag kommer staketet upp. Vi kom på att dem kubikmetern med grus, som ska tippas i gropen där trädäcket ska vara, kanske måste komma på plats först.

Nu fortsätter pysslandet...

[trettioårspresent]

Igår var vi på 30-årskalas hon Anna. När jag var ensam hemma tidigare i veckan, passade jag på att göra i ordning hennes present. Ett kort, med tillhörande presentkort på en mycket smakfull restaurang i stan. Inklusive barnvakt, förstås.

Blommorna till kortet, gjorde jag efter en stor inspiratör, Lily. Hon i sin tur, har hämtat inspiration av duktiga HelenaK. Lär återvända till dom båda för inspiration!

Kul, tidskrävande och väldigt mersmakande. Blommorna var så roliga att få till.

[nya bokstäver]

Nu har jag blivit klar med en bokstavsbeställning jag har haft. Den som beställde namnskyltarna valde färg till namnen, och sa något om dekorationer. Och så här blev resultatet.

Nästa projekt i scrap- och pysselväg, blir nog att göra en skylt till vår toalett på bottenvåningen. Sen vill jag verkligen skriva ut lite bilder och scrappa dom. Det var länge sen sist nu. Borde egentligen ringa min scrapkompis och boka en tid, så att det verkligen blir av.

Nåväl... Idag har barnen badat i badkaret och det gick vilt till. Maja, som inte skulle bada utan var fullt påklädd, fick en balja med vatten över sig. När jag hade tagit av henne dom blöta kläderna för att hon skulle nakentussa lite, lyfte Signe ner henne i badkaret. Det uppskattade varken Maja eller mamman. Sen var det dopförrättning. Både Signe och Elia är numera döpta. Dom körde lite mindre jussta metoder, men döpta blev dom. Hade också lite "dopsamtal" med dom, och dom vet båda två varför man döps. Gullungar!

Dax för lite kvällsfika.

30 ska vi alla fylla

Vi befinner oss mitt i "fylla 30"-tider.
I lördags var det dax för en vän,
som befinner sig långt borta i Singapore, att fylla 30.
Vi luskade ut adressen, jag gjorde ett kort
och så skickade vi med ett halvt kilo Djungelvrål.
Vad är väl bättre än hederlig svensk saltlakrits,
när man är hemifrån...

Fler hittar hem

Nu ska även Elia hitta hem till sitt. Knåpade ihop en namnskylt till honom i lördags medan Signe och kusin Sofia var på shoppingrunda.

Nu återstår det att göra en Maja-skylt också. Frågan är bara var den i så fall ska sitta: ovanför hennes säng eller ovanför leklådan och myshörnan under trappan.

Hitta hem

Nu ska Signe hitta hem till sitt rum är det tänkt. Det har hon väl ioförsig gjort fram till nu också.

Jag har så länge gått och tänkt att jag ville göra namnskyltar till barnens rum. Inte sånadär "vanliga" träbokstäver, utan lite mer personligt. Återigen har jag låtit mig inspireras av Marie, denna inspirerande kvinna! När jag väl visste vilken typ av namnskylt jag ville göra, saknades ju bara chipboardbokstäverna. Har letat med ljus och lykta (nästan) överallt utan resultat. Men så igår, när jag skulle köpa lite papper till barnens trygghetstavlor, ja då hängde dom där, bokstäverna, och bara väntade på att följa med mig hem. Så nu, efter lite pysslande, sitter Signes namn på dörren. Hoppas att hon blir glad i morgon när hon ser det.

Barnkalas

Den här helgen går i kalasandets tecken.
Kalas betyder paket, och oftast en hel del tid som läggs på kortmakeri.
Den här gången har jag blivit inspirerad av Marie, som gjort lite extra av sina paketinslagningar. Då är det i alla fall ett fint paket som överlämnas till födelsedagsbarnet.
Även om pappret rivs av ganska obarmhärtigt.

Ikväll var vi på 3-årskalas hos Hedda. Hon fick ett rosa paket.
Elia bestämde innehållet: en bil. Och Signe fick bestämma färgen på innehållet: rosa.
På hela toys 'r' us fanns det EN rosa bil. En mustang. Den fick det bli.

På söndag är det dags för nästa kalas. En gosse som fyller ett år.

Men innehållet i det paketet avslöjar jag inte, för hans mamma kanske skvallrar... ;-)

Trettioårsfest

I lördags var vi på 30-årsfest. Vi uppvaktade födelsedagsbarnet med ett kort som jag gjort. Signe var lite upprörd över att vi inte gav bort ett paket, utan bara ett kort. Vi hade dock lagt en slant i kortet, så det var ett fullgott paket ändå. Och födelsedagsbarnet blev glad både för kortet och innehållet. Och det är ju ändå viktigast...

Sicksack-bandet fick jag för flera år sen av mamma. Och först nu kom dom till användning. Man ska då spara på allt... ;-) Tycker själv att det blev riktigt bra (ödmjuk...). Det horisontella bandet håller ihop kortet, som är dubbelvikt. Blommorna, uppe till vänster, fick jag också av mamma, fast alldeles nyligen. Dom satte jag fast med brads i liknande färg.

Ett byråprojekt

Nu när brudnäbbsklänningsprojektet (världens längsta ord, eller?) är i land,
måste jag ge mig i kast med något nytt projekt.

Den här byrån tog vi med oss från min pappas föräldrahem.
Jag har tagit bort trähandtagen och slipat efter bästa förmåga.
Sen tog jag fram penseln...

...och vips blev byrån nästan vit.
Jag måste måla den ytterligare en gång, minst.
Sen ska jag ut och botanisera efter handtag.

När byrån är klar, är tanken att Elia ska ha sina kläder i den på sitt rum.

Kärlek & glädje!

Nu är dom äntligen gifta, våra vänner! Det är underbart när människor som älskar varandra, lovar varandra trohet.

Och Signe har skött sitt uppdrag som brudnäbb med bravur. Jag var en otroligt stolt mamma igår (det är jag förstås alltid, men extra mycket igår), när Signe kom gåendes mittgången fram i kyrkan. I den vita korgen hade hon blomblad som hon strödde ut framför bruden och hennes far.

Signe i sin fina klänning. Och hennes huvudlösa mamma...

Tärna och brudnäbb

Signe och jag

Det vackra brudparet

Och paketet dom fick.
Jag gjorde små pappersrosor som jag klistrade fast som ett hjärta.
Den här gången använde jag mig av mullbärspapper till rosorna.

Klänningen är klar!

Nu är Signes brudnäbbsklänning klar. Jag fick hjälp av min vän syslöjdsfröken igår. Hon visade mig hur jag skulle göra en dold söm i fållen på kjolen. Jag nålade och sen sydde jag. Och det blev bra. Nu återstår bara att stryka klänningen och sedan hoppas hoppas hoppas att Signe fullföljer sitt uppdrag med bravur.

Just nu känns det som att hon fixar det. Signe har nämligen blivit kompis med brudgummen, som hon har tyckt riktigt illa om. Han har ju lagt rabarber på Signes bästa kompis...

På söndag kommer bilder på världens finaste brudnäbb.

Tomt hus

Idag är jag helt barnfri. Jättekonstigt!

Signe och Elia är på dagis till kl 14 och Sebbe skulle åka och kolla på en husvagn och tog med sig Maja, för att jag skulle få sy ifred. Och det har jag gjort. Klänningen är klar, så när som på fållen nertill. Den ska jag få lite hjälp med av min vän syslöjdsfröken. Kan inte riktigt knäcka nöten hur jag ska vika för att göra en dold söm. Men det kan ju inte ta så lång tid att fålla, när jag väl vet hur jag ska göra.

Det är märkligt att ett moment, som jag tänkte var ganska enkelt, gjort att jag gått bet. Jag menar, jag har ju lyckats bra med urringningen, att sy fast den rynkade kjolen snyggt på det infodrade livet, fixa dragkedjan... Nåväl, det är inget att deppa ihop över, när hjälp finns på nära håll.

Nu ska jag fixa lite lunch. Det blir väl min specialare, som jag nästan alltid äter när ingen annan ska äta - spagetti och ketchup.

Den börjar ta ännu mer form

Okej, inte världsbra kvalitet på bilden. Min mobil är bra på andra saker än att ta kort.

Hur som helst.

Här är klänningen! Fortsatte med sömnaden när Maja och Signe hade somnat. Elia satt hos pappa och lärde sig allt om friidrott, så han märkte inte att jag tog fram massa "spännande saker" på köksbordet. Sydde ihop överdelet med kjolen, och vips blev det en klänning.

Trodde att jag mött min överman. Det var trixigare än jag trodde, att få ihop delarna snyggt. När mönstret dessutom är på engelska, och jag inte ens kan sömnadstermer på svenska, då trodde jag att jag gått bet. Men skam den som ger sig!

Nålade om ett par gånger, innan jag kom på hur fortsättningen sen skulle bli bra. Men nu så. En dragkedja är allt som saknas. Den får jag åka och inhandla efter helgen, får då kommer jag inte att kunna sy i alla fall.