[sebbes fruga goes politisk]

Höll nästan på att sätta kaffet i vrångstrupen nu på morgonen, när jag i sedvanlig ordning läste DN.

Almedalsveckan är i full gång och igår var det Socialdemokraternas dag. Vallöften hit och vallöften dit. Och minst 30 timmars barnomsorg ska kommuner erbjuda barn till föräldralediga föräldrar eller arbetslösa diton om Mona kommer till makten. Och den smarriga motiveringen för att öka barnomsorgen från 15 timmar till det dubbla? "Ingen ska bestraffas för att man får ett småsyskon eller för att föräldrarna blir arbetslösa".

Det ska väl till en sosse, eller någon ännu mer till vänster, för att säga nåt sånt. Att ett barn blir straffat för att han eller hon får ett småsyskon och tvingas vara hemma med mamma eller pappa. Nåt är fel. Helt fel. Hemma, med sina föräldrar, är barnets bästa växtplats. Även när det kommit en ny liten människa till världen.

Heja vårdnadsbidrag och valfrihet inom svensk barnomsorg.

Bilden på Mona Sahlin har jag lånat från politikerbloggen.se

[blogpaus?]

Ibland har jag lust att blogga.
Ibland har jag inte lust att blogga.
Just nu är det nog "inte lust" som är det rådande tillståndet.

Kanske jag lite mer officiellt borde pausa mitt bloggande. Eller inte... Den som läser får se, får bli min devis. En vacker dag kanske den totala blogglusten infinner sig, och då mina vänner, kommer jag att blogga för glatta livet. Men tills dess...

[tips: återanvänd min blogg]

Jag vet!

Jag är en usel bloggare för tillfället. Livet har helt enkelt fyllts av annat än bloggande. Många spännande och intressanta saker. På gränsen till gastkramande. Grubblerier och funderingar har fyllt huvudet.

Jag ogillar nyårslöften. Några gånger har jag haft nyårslöfte att inte äta godis. På så vis har jag tjänat ihop 1000 kr. Det hände när jag var tio ungefär, så det var mycket pengar då.

Inte ett nyårslöfte, men ett beslut var att sluta bita på naglarna. Det bestämde jag mig för 8 november 2007. Och det har jag hållit ganska bra. Fram till förra veckan. Då rök alla naglar. Och med tanke på att saker och ting varit på gränsen till gastkramande, är det kanske inte så konstigt.

Jag tänker inte avge några nyårslöften så här, 17 dagar in på det nya året. Men det skulle ju vara trevligt om jag kom mig för att blogga lite mer. Annars får ni hålla tillgodo med det jag skrivit tidigare... Återanvända lixom.

[höll på att missa]

Klockan var 20:45 och jag skulle precis sätta mig vad datorn efter en, minst sagt, fullspäckad söndag. Då såg jag nåt om EU-val.

Å, nej.... Det var ju det vi skulle gjort som en högtidlig avslutning på den händelserika dagen.

Tre barn snusandes i sina sängar, och en man som åkt iväg på ett ärende. Och bara 15 minuter kvar av vallokalens öppethållande.

Nåja. För en som ogillar soffliggandet och som förespråkar skyldigheten att rösta när möjligheten är oss given, finns inget alternativ än att ta sig iväg till vallokalen.

Ett par minuter senare är rösten ilagd i lådan och namnet avbockat i röstlängden.

Det blev inte så högtidligt (hur högtidligt ett EU-val nu kan bli...) som jag tänkt mig, men jag fullgjorde i alla fall min medborgerliga plikt.

[mor är rar]

Ramlade över dessa anvisningar, på Wikipedia, till firande av Mors dag. Låt mig säga som så, att jag har höga förväntningar. Jag har ju ändå tre barn...

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång. Å nej, vi som inte ens har fasadflagga...
   
2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen. Mysigt!
   
3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva. Men man får ju inte äta i sängen, har Elia deklarerat. Men blommor och gåva går bra.
   
4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska. Man tackar!
   
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter. Torkar en liten tår... Men så mycket sorg, suckar, bekymmer och svårigheter orsakar mina barn mig inte.
   
6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för Mors dag. Den punkten ska jag uppfylla för att hylla min egen mor!

Hoppas alla mammor där ute får en fantastisk Mors dag på söndag!

ur broschyren "Anvisningar till firande av Mors dag" 1920, återgiven i Skånska Dagbladet 2008-05-25.

[att bli skolbarn]

Tiden går, på alla sätt och vis. Det är redan den 20 maj. Det var ju inte länge sen vi firade Valborg. Det märks helt enkelt att det är maj... Med maj kommer några röda dagar och lite långhelg. Ser fram mot några dagar tillsammans med barnen. Och Sebbe med, så klart. Det är bara det att en sjuksköterska inte är ledig per automatik, bara för att det dyker upp en röd dag i almanackan.

Nåväl.

Igår var jag och Sebbe på föräldramöte. Signe ska börja förskoleklass till hösten, och nu var det dags för oss att träffa fröknarna och dom andra föräldrarna i klassen. Signe kommer att bli klasskompis med fyra av sina kompisar här på gatan.

Igår vad det vår tur. Men idag var det Signes tur. Hon fick sällskap av pappa, och så gick dom på besök i skolan. Innan jag gick till jobbet i morse, meddelade Signe att det skulle bli så spännande att gå till skolan. Hon längtade och längtade.

Signe tyckte att det var tråkigt i skolan. Det vill man ju helst inte höra. Och eftersom hon är lik mig på hur många sätt som helst, borde hon älska skolan och fröken. Men det var tråkigt. För hon var tvungen att gå hem efter en timme.

Nästa gång hon ska gå till skolan kommer hon att få stanna längre. Då är det inskolning på fritids som gäller. Och några dagar senare är det skolstart.

Jag tänker på en bild på mig själv, som min mamma har tagit på mig. Jag skulle börja lekis och hade ryggsäck på ryggen och en röd klocka på armen. Då var det stort för mig och min mamma att jag skulle börja lekis. Nu är det lika stort för mig och min dotter, att hon ska börja i förskoleklass.

[väsandets lov]

Skulle åka till Pandurobutiken i afton för att införskaffa lite batikfärg till jobbet. På onsdag ska barnen få batika, och det ska bli riktigt kul. Dessvärre var fixeringssaltet slut, så jag får åka ut till det närbelägna köpcentret i morgon och införskaffa batikprylarna istället.

När jag ändå hade tagit mig in till Panduro, var det ju lika bra att inhandla något till mig själv. Inspirerad av söndagens predikan i kyrkan, eller snarare en lek med ord som pastorn gjorde, bestämde jag mig för att på nåt sätt föreviga ordleken. En långsmal pannå ska få utgöra grunden. Sen mest svart och vitt, med lite inslag av turkos och rosa. Snart ska jag sätta tänderna i det. Eller händerna...

I morgon kommer jag för övrigt att stanna hemma från jobbet. Så det passar ju utomordentligt bra med ett litet pysselprojekt. Jag har nämligen ingen röst. Jag fullständigt väser när jag ska säga nåt. Därför tror jag inte att det är så lyckat att tampas med 18 små barn på jobbet...

Signe bad för mig ikväll, i sin aftonbön. Jag sa att hon skulle be, så att jag fick vila rösten. "Tack Jesus för att mamma kan viska. Tack Jesus för att mamma snart kan prata." Jag tror på bön!

[kärlek till en sexåring]

Nyvaken Signe med sin sparkcykel.

Signe, du fyller sex år idag. Sex år! Det är helt ofattbart hur fort tiden går. Den lilla skruttan som föddes den där soliga majkvällen, håller på att bli stor...

Vi har våra duster. Lite varje dag. Men ändå avslutar vi varje kväll med att vi älskar varandra. Jag säger till dig att jag älskar dig, och du kallar mig för din "gossenossemamma". Några av dom vackraste orden som finns...

Det är underbart att du är du! Mormor och morfar säger att vi är lika, och så är det nog. Du älskar att stå i centrum. Du berättar allt och lite till. Du är så mjuk och go' och behöver varma kramar, även om du är katig och vill klara allt själv.

Signe, jag är så stolt över dig! Och jag älskar dig så att jag kan spricka!
♥♥♥

[glädje]

Idag har vårkänslorna varit maxade. Eller det är nog inte bara våren som skapar ett välbefinnande (varför skulle en årstid få äran för välbefinnande...) utan en kombination av flera olika faktorer.

Hur som haver... När jag kom hem från jobbet gick jag för att hämta barnen från kompisarna i lite längre bort på gatan. Vi skulle åka till IKEA hade far i huset och jag bestämt. Glada kom barnen mot mig och Elia sa med lycklig röst "Mamma vet du, nu har pappa gjort så att jag får åka framlänges i bilen. Och vet du, jag sitter i mitten och Maja sitter bredvid mig. Du får sitta bredvid pappa nu."

Tjohoo! Jag vet inte när vi, som är vuxna i familjen, satt i både förar- och passagerarsäte i vår bil. Men nu har det alltså hänt! Efter att Elia har vridit sig halvt ur stolen för att se framåt (han har åkt bakåtvänd fram till idag alltså) har vi vänt hans stol. Jag gissar att han hört och noterat mina gruffningar varje gång jag knölat in mig mellan honom och Signe i baksätet. Varje gång har jag sagt till Sebbe att vi behöver en större bil, och så har jag sett en Chrystler Voyager framför mig i mina drömmar...

Jag var glad för att äntligen få sitta i framsätet tillsammans med Sebbe. Elia, han satt som en kung i mitten i baksätet. Han var världens stoltaste, jag lovar!

Glada familjen åkte till IKEA för att köra ett STORT bord till vår altan. Kan tyckas att vi har fått storhetsvansinne, men vi är ofta fler än fem runt matbordet, och då behövs ett stort bord. Vi kom dock inte hem med nåt stort bord. Inte heller med nåt litet. Men med jättemånga plastburkar, två filtar, en duk och en dörrmatta. Det är sånt man också behöver...

För övrigt kan tilläggas att projekt staketmålning pågår förfullt utanför huset. Har oljat valda delar och påbörjat grundmålningen. Knappt hälften är avklarat. Sen ska oljefärgen på. Och snyggt kommer det att bli. Mycket snyggt. Men vilken tid det tar. Och ändå har vi kanske bara 15m staket. Jag ska aldrig flytta till en hästgård och behöva måla vita staket runt hagarna. Fast det beror nog mer på vad jag tycker om hästar, än vad jag tycker om att måla staket, när jag tänker efter...

[påsken kom och gick]

Vilken helg!

Först Långfredag, då jag manglades fullständigt av Jesu verk på Golgata. Jag sa till mamma idag att det är ju fantastiskt att man kan bli så berörd och få aha-upplevelser av ett urgammalt budskap, som man hört år efter år efter år. Korset har kraft!

I lördags kom barnens kusiner från Finland, i sällskap av sin mamma (tillika Sebbes syster), farmor och farmors man. Vi åt god påskmat. Ja, de kanel- och nejlikekryddade revbensspjällen som jag gjort kanske påminde mer om jul än påsk, men goda var dom i alla fall. Sedan njöt vi av det fantastiska vårvädret som infann sig. Barnen lekte utomhus nästan hela dagen, och vi åt efterrätten på framsidan. Underbart! Fem omgångar påskkärringar kom på visit oxå, och fick sin beskärda del av påskgodiset.

Igår sken solen återigen över oss, när vi firade att Jesus lever. I kyrkan var det fest. Inte bara för att vi firade uppståndelsen, utan även för att Anna, en vän till oss, döptes. Det är fest och glädje! Vi stannade kvar i kyrkan hela eftermiddagen och firade med Anna, med god mat i goda vänners lag. På kvällskvisten kom några vänner över på "finsk delikatessafton", då vi bjöd på Sima och Memma. Konstig kombination kan tyckas, men vad spelar det för roll. Det var finskt. Och det var gott (utom siman då, som jag inte gillar...). Vi satt ute till 20.30. Då tyckte vi att det blivit lite väl svalt.

Idag har det för min del varit en vilodag efter helgens bestyr. Jag åkte och inhandlade lite material till Signes inbjudningskort. Den lilla damen fyller ju snart sex år. Hur gick det till? Kom även hem med ett par jeanstights, en skjorta och ett linne från Gina tricot. Efter lunch åkte Sebbe till jobbet och jag och mina två hemmavarande barn gick en promenad för att hämta hem Signe från en kompis. Vi blev kvar där ett tag, och fikade nybakade bullar och muffins. Gott!

Ikväll fick jag slita in barnen, från deras fantastiska lek med grannbarnen. Det är så roligt när dom leker så bra tillsammans. Men in måste man, när det är en vanlig vardag da'n därpå.

Nu sover alla och det har blivit dags för mamman att ladda för en ny arbetsvecka. Den blir bara tre dagar lång (lite lagom sådär...), men ändå.

[korsfäst]

Bild: www.arameiska.nu

Above all powers, above all kings
Above all nature and all created things
Above all wisdome and att the ways of man
You were here before the world began

Above all kingdoms above all thrones
Above all wonders the world has ever known
Above all wealth and treasures of the earth
There's no way to measure what you're worth

Crusified
Laid behind the stone
You lived to die, rejected and alone
Like a rose trampled on the ground
You took the fall and thought of me
Above all

Text: Paul Balouche

Tack Jesus att du lät dig bli uppspikad på ett kors, för min skull.

Kolla här!

[medan du sov]

Sitter med en kopp kaffe (eller mugg snarare, jag äger inga koppar...) vid datorn och hör hur barnen leker tillsammans på övervåningen. Idag var det nära slagsmål över vem som skulle få ta med en kompis hem från förskolan. Elia vann den kampen, eftersom han frågade först. Han ville ta med sig kompisen Linn hem. Nu leker dom, som sagt, tillsammans alla fyra. Högljutt med härligt!
Signe visar stolt upp sin tandlösa underkäke. Nu säger hon att hon har sju lösa tänder. Det hoppas jag inte... Hon behöver ju inte bli stor för fort.















Jag har, som många redan vet, ett alldeles roligt uppdrag i kyrkan. Nämligen att förse små nyblivna barn och deras familjer med gratulationer från församlingen. Och det är väl för bra att folk får barn, för då får jag tillfälle att scrappa. Passade på medan dom stora barnen satt klistrade framför Shrek-filmen och Maja sov middag.
Kortet är dubbelvikt. På framsidan står det bara "Välkommen till världen". Insidan innehåller ett lite mer personligt grattis. Kanske är jag lite väl insnöad på mina hemmagjorda blommor, men dom duger ett tag till.














I helgen har jag sovit som en klubbad säl. Tycker inte att jag är så förfärligt trött, men jag hörde till exempel inte Sebbes väckarklocka i fredags morse. Annars brukar det vara jag som vaknar av hans väckarklocka för att sedan väcka honom. Nåväl...

Jag blev förevigad där jag sussade sött på morgonkvisten tillsammans med Maja. Har man det så mysigt som vi är det klart att man inte vill vakna...










Jag fattar inte varför det blir såna mellanrum mellan bilderna och texten. Det går ju i allafall att läsa inlägget, så jag lägger inte ner mer tid och kraft på det just nu...

[fantastisk & obarmhärtig]

Våren är här!

Tre dagar i rad har jag hämtat tre sjöblöta barn i förskolan. Det hjälps inte att ha både fleecefodrade galonbyxor OCH galonisar på sig. Vattenmängderna som täcker marken, kan knepet att ta sig in, in på bara skinnet på barnen. Och efter den ovanligt snörika vintern vi haft i år, är det mycket snö som blir till vatten, som tar sig in överallt.

Men inga ledsna miner här inte. Idel skratt och glädje hörs! Det måste vara solen som kommer med all glädje. Jag, som inte blir särskilt nedstämd av varken höst, vinter eller mörker, blir så otroligt lycklig av vårsolen. Har själv varit utomhus nästan hela dagen idag, och vallat sjöblöta barn som blivit hämtade av föräldrar som, likt mig, lett åt all geggamoja som täckt deras barn.

Vi har snödroppar i trädgården, om rådjuren låtit dom växa i fred. Ser att grannarna har både krokus och påsklijlor i antågande i sina rabatter. Wonderful!

Den fantastiska vårsolen är precis lika obarmhärtig som den är det bästa som händer på hela året. All smuts, och då menar jag verkligen all, syns så väl. Vilka lortgrisar som bor här i huset! Det blir till att putsa fönster nån dag framöver. Och skura golv. Och damma. Och leva. Och njuta.

Jag är en livsnjutare. Och på våren måste man få njuta!

[iEiSRÄL]

I höstas var mormor och morfar i Israel. Sen dess har det ju hunnit vara krig och elände i den regionen av världen, nå't som Signe snappade upp en dag när vi kollade på nyheterna. Ack, så väl det stämmer att "små grytor har också öron". Jag tror att det var Elia som ringde hem till mormor och morfar och sa att dom inte får åka till Israel igen, för att dom bombar där. Av och till pratas det om Israel. Mest ur barnens perspektiv. deras oro för mormor och morfar, som förvisso inte längre är där, men ändå. Igår satt barnen i köket och ritade och pysslade och efter ett tag kom dom till mig och frågade "Mamma kan du läsa vad vi har skrivit?".

Barnen hade skrivit i ICA:s reklamblad, och först såg jag inte riktigt vad dom hade skrivit. Sen gick det upp för mig att dom faktiskt lyckats skriva Israel. Eller iEiSRÄL, för att vara korrekt. Min fråga blev så klart hur dom visste vilka bokstäver dom skulle skriva. "Vi bara tänkte dom", svarade Signe. Och lillebror flikade in "Tillslut stog det Israel." Ser man på...

Till saken hör att barnen verkligen uttalar ordet Isräl, så då har dom ju stavat rätt. ;-) Signe blev väldigt glad och upprymd när jag senare på dan berättade att det inte längre är krig i Israel. (Jag gick inte in på några detaljer...) Elia blev glad han med och utropade "Ja, då kan vi åka till Isarel!".

Vi får väl se när Elias önskan kan gå i uppfyllelse. Nån gång, hoppas jag! Men tänk vilka spår en mormor och morfars resa kan sätta i helt andra personer än i själva resenärerna.

[en mammas födelsedag]

Ett födelsedagsbarn, med multitaskingförmåga. Ska man få nån tårta i sig, är det bäst att äta medan man servar barnen med diverse andra grejer. ;-)

Igår fyllde jag år. Jag hade först tänk bjuda på kakkalas för mina vänner, bara för att det är kul att träffas. Men efter dagar i influensa var jag lång ifrån sugen på att stå och baka kakor. Det blev istället en lugn skön dag på hemmaplan. Medan gossarna i familjen gick till kyrkan, passade jag på att städa ut sjukstugan. Jag bytte lakan (tack mamma och pappa för jordens skönaste lakan som vi fick i julklapp - wonderful!) och handdukar, dammsög och våttorkade golven. Skönt med ett rent och sanerat hem! Förfallet var stort, kan jag avslöja...

Killarna kom hem med asiatisk mat, som vi avnjöt tillsammans. Sen blev det tårta. Jag hade köpt en Williamtårta på favvokondiset i stan. Tårtan var god! I present fick jag ett knivset. Inga köksknivar här inte, utan olika knivar för t ex tapetsering eller pyssel. Bra att ha och inget jag skulle lägga pengar på själv. Fjuttar ofta på med billiga, och dåliga, brytknivar. Dom här verkar mer rejäla!

När barnen hade somnat, tittade vi på filmen "Holiday". Senast jag såg den, var Maja nyfödd, och jag var på barnvagnsbio med precis varenda känsla utanpå kroppen. Kände mig helt olycklig när jag gick ut från bion. Grät flera tårar igår. På jättekonstiga ställen i filmen. Så kan det va. Skönt att se en sån blödig film med Sebbe, som för ovanlighetens skull inte grät någon skvätt alls.

Pratade en stund med mina föräldrar i telefon också under gårdagen. Dom hade firat mig, i min frånvaro. Pappa bjöd mamma frukost på säng och lunch på restaurang, för att hon gjorde ett så bra jobb när jag föddes. Så gulligt! Hoppas att Sebbe tar lärdom av sin svärfar. För visst är det lite speciellt när ens barn fyller år? Varje gång våra barn fyller, brukar jag köra "förlossningsvideon" i huvudet. Och det verkar inte spela nån roll att det var 31 år sen man födde sitt barn.

[jag är kärlek]

Jag tog ett test. Det är ju alltid kul. "What is your word?" heter testet. Mitt ord blev Kärlek.

"You see life as possibility to form deep connections with a few people. Relationships are the center of your world, and you always take time to bond with those you love. You are caring and giving. You enjoy helping those you love. And when it comes to romantic love, you feel passionately ... even in a very long term relationship."

Hur bra stämmer inte det...?
Vad är du för ord?

[jesus & den svenska skolan]

Ramlade äntligen över en, i mina kretsar, omtalad artikel.

[roligast idag]

Varför hade inte Mose med sig några sardiner i arken?

[göran skytte är omvänd]

Jag hör inte till skaran av bokmalar, som finns runt omkring. Sen jag pluggat klart 2003, efter fyra år med mycket tung teologisk litteratur på engelska samt att jag sen dess blivit trebarnsmamma, har jag på sin höjd läst ut tio böcker. Och här är den senaste.

Omvänd av Göran Skytte

En jättebra bok. Så härligt att läsa om en så genomtänkt persons resa från bortvänd från Gud till omvänd till Gud.

I förlagets förord står det: "Göran Skytte berättar rakt och öppenhjärtligt om sin andliga resa, bland annat om tv-samtalen med Lennart Koskinen, Ulf Ekman, Ma Oftedahl och K G Hammar, som påverkade honom mer än han först ville erkänna..." Jag minns det där samtalet i tv-programmet "Skytte", när Ulf Ekman var med. Jag var inte så gammal då. Kanske 15 år. Jag kommer ihåg att vi i soffan pratade om att Skytte nog började intressera sig för kristen tro. Little did we know...

Skytte skriver själv i sitt förord: "Nu mera är jag vad man brukar kalla en aktivt troende kristen. Och samtidigt en rationell kristiskt lagd journalist och samhällsdebattör. Som inte har några grundläggande problem att förena tro och vetande. Tvärtom har jag genom mina olika erfarenheter kommit fram till att det skulle strida mot mitt kritiska förnuft att inte tro på Gud." Det är just den här spänningen mellan att vara aktivt troende och kritiskt lagd journalist som gör att resan från otro till tro blir så spännande. Skytte vrider och vänder på resonemang och teologiska spörsmål, och behåller ändå fokus på Jesus. Sånt gillar jag. Hans kritik av Svenska kyrkans nedtonade bild av Jesus, knappt existerande, är berättigad. Jag håller med Skytte fullt ut, och hoppas att jag själv aldrig hamnar i det diket. För mig inspirerade "Omvänd" till en radikalare och mer utlevd tro.

Bilden på bokens omslag har jag hämtat på Göran Skyttes hemsida.

[stanna tiden]

När jag hör fåglarna kvittra i skogen...
När jag känner dofterna av alla nyutslagna blommor...
När kvällsluften är varm och skön...
När solen nästan bränner mitt bleka skinn...
När första barfotapromenaden görs utomhus...

...då vill jag bara stanna tiden och njuta.