[väsandets lov]

Skulle åka till Pandurobutiken i afton för att införskaffa lite batikfärg till jobbet. På onsdag ska barnen få batika, och det ska bli riktigt kul. Dessvärre var fixeringssaltet slut, så jag får åka ut till det närbelägna köpcentret i morgon och införskaffa batikprylarna istället.

När jag ändå hade tagit mig in till Panduro, var det ju lika bra att inhandla något till mig själv. Inspirerad av söndagens predikan i kyrkan, eller snarare en lek med ord som pastorn gjorde, bestämde jag mig för att på nåt sätt föreviga ordleken. En långsmal pannå ska få utgöra grunden. Sen mest svart och vitt, med lite inslag av turkos och rosa. Snart ska jag sätta tänderna i det. Eller händerna...

I morgon kommer jag för övrigt att stanna hemma från jobbet. Så det passar ju utomordentligt bra med ett litet pysselprojekt. Jag har nämligen ingen röst. Jag fullständigt väser när jag ska säga nåt. Därför tror jag inte att det är så lyckat att tampas med 18 små barn på jobbet...

Signe bad för mig ikväll, i sin aftonbön. Jag sa att hon skulle be, så att jag fick vila rösten. "Tack Jesus för att mamma kan viska. Tack Jesus för att mamma snart kan prata." Jag tror på bön!