[förevigade]

I februari lät vi vår vän, Simon Gelinder, fotografera vår familj. Simon är en duktig fotograf, som riggade studio i deras kvarterslokal. Han lyckades fånga vår familj en fredagseftermiddag, när vår koncentration var sisådär... Men vi är så nöjda med resultatet. Livfulla bilder, på levnadsglada barn och vuxna.

Världens finaste...

[ljuvligheters ljuvlighet]

Ett eller flera barn, sovandes i vår säng, är ofta förekommande här i huset. Maja har sällan några bra anledningar för att få soma i vår säng. Hon kan mer bara konstatera att hon vill sova där. Punkt.

Elia har dock goda skäl till att välja bort sin säng, till förmån för mammas eller pappas dito. Elias säng är allt som oftast för hård. Eller för mjuk. Och kudden är ibland för tjock. Ännu oftare för tunn. Täcket är alltid för varmt. Tacka för det... i kväll hade gossen satt på sig pyjamasen utanpå understället.

Signe tassar alltid ner på morgonkulan och kryper ner bredvid mig. Det enda jobbiga med det, är att hon nästan alltid kommer bara en kort stund innan jag ska stiga upp.

Jag förstår så innerligt väl att barnen vill sova i vår säng. Jag ville ju sova i min mammas och pappas säng när jag var liten. Det är nåt visst med just den sängen. Doften, känslan i täcket, kuddarna. Trygghet, helt enkelt.

Och i snart sju år har jag fått stå för den tryggheten till mina egna barn. Det är svindlande när man tänker efter, att den tillit jag känt (och fortfarande känner!) till mina föräldrar, som vet och kan nästan allt, känner mina barn till mig.

Men när jag ser mina små tryggt sovande barn, kan jag inget annat tänka än ljuvligheters ljuvlighet.

[besprutad]

Ibland har man flyt... Vi fick ställa oss i familjekön och kom således före halva stan. Bara två familjer före. Det finns bara fördelar med att ha barn!

Notera barnens entusiasm över att bli svininfluensabesprutade... ;-)

[lat eller smart]

Elia har rivit av små ark från toarullen. Jag frågade naturligtvis varför han gjorde så. Slösa på papper på det viset är inget modern vill uppmuntra. "För att man ska slippa ta där" svarade sonen och pekade på toarullehållaren snett ovanför. Det gäller att göra livet smidigt för sig...

[målarverkstad]

Idag provar vi att måla med olja på målarverkstaden. Lika färgigt som kolmålningen.

[kolkul]

Barnen och jag är på målarkurs. Maja provar på att måla med kol.

[när lockarna faller]

Ända sen i somras nångång, har min stora lilla tjej pratat om att hon vill klippa håret. Och då pratar vi verkligen K L I P P A! Inte toppa nån liten centimeter, utan klippa av håret.
Nej, har mamma sagt. Snälla..., har Signe sagt. Igår kunde jag dock inte motstå, utan Signe fick sin vilja igenom.

Signe med sina långa flätor, redo att gå till frisören.

Om möjligt ännu mer redo, sittandes i frisörstolen.

Signe, frisören och jag dividerade lite om längden på håret. "Hit" sa Signe och pekade strax under örsnibben. "Nej hit" kontrade jag, och pekade ner mot axlarna. Frisören gick på Signes linje, och rekommenderade en kort page med rak kort lugg. "Det växer ju ut", försvarade sig frisören. "Låt gå", sa jag och gav klartecken.

Första klippet. Hjälp!

Och av med den långa luggen också...

Hälften av håret som klipptes bort.

Stans nöjdaste tjej!

Och så här med facit i hand undrar jag varför jag var en sån jobbig morsa, som inte ville att Signe skulle klippa av sig håret. Hon ser stor ut nu! Och hon fullkomligt älskar sin nya frisyr. Jag har väl aldrig sett henne spegla sig så mycket som idag. Och gång på gång har hon utbrustit hur mycket hon älskar sitt nya hår.

[torr]

Vi har något att fira i vår familj. Något stort! För första gången på över sex år är vi blöjfria! För ett par veckor sen slutade Maja med blöja, dygnet runt. Både jag och Sebbe himself är stolta föräldrar nu! Men den stoltaste av alla, är Maja.

Maja fick ett brev från mormor och morfar. Det innehöll två par trosor. Ett par Hello Kitty-trosor och ett par Katten Jansson-trosor. Dom båda seglade direkt upp på trosfavvo-toppen, och det är hemskt att trosor behöver tvättas ibland.

Detta stora bör firas. Och gärna med tårta. :-)

[sensommarhelg]

Det blev lite kortpyssel, trots att jag tyckte mig ha begränsat med tid.

Min jobbarkompis, som skulle på bröllop i helgen, fick med sig det här kortet.
Jag rullade remsor av mullbärspapper till små rosor, ett tips som jag fått av Marie.

Maja har blivit en fantast på att rita! Jag har aldrig sett henne rita gubbar tidigare, och idag ritade hon både mamma, pappa, Elia och sig själv. Signe var ju inte hemma, så varför skulle hon vara med på bild? ;-) Pappa fick både hår och skägg, medan mamma fick bröst.

Igår höströjde vi utomhus, och innan jag gick in och gjorde kväll, planterade jag lite nya höstblommor. Grannarnas pelargoner och petunior står fortfarande i full blom. Det kändes lite underligt att jag därför gjorde höstarrangemang. Men låt mig säga så här: jag var inte ensam på Plantagen, och inte den enda som var där för att köpa ljung.

Söndagseftermiddagen har vi njutit i solen. Först med en skön promenad och sedan med kaffemuggen i högsta hugg på vårt trädäck på framsidan. En sensommarsöndag när den är som bäst!

Sebbe himself verkar ha slagit sig in på fixarbanan. Just nu håller han som bäst på att tillverka ett skärp, eller kallar man det bälte kanske, av en bilbarnstol. Det ni... ;-)

[första dagen i skolan. på riktigt.]

Idag var den stora dagen kommen. Dagen som jag själv minns, för 20-nånting år sedan. Jag stog utanför lekis och blev fotograferad av min mamma. Jag hade ett nytt, vinrött armbandsur.
Jag var stor.
Jag var glad.
Jag var stolt.

Idag var det jag som fick stå bakom kameran. Signe hade nya kläder på sig. Hon fick välja vad hon ville i affären.
Hon var stor.
Hon var glad.
Och hon var stolt.

Vi lämnade av småsyskonen i deras förskola och sedan promenerade Signe och jag till skolan. Hon blev blyg, och ville inte alls hälsa i hand på fröken. Men det var stort att börja i förskoleklass. I skolan. Både för dotter och för mamma.

Nu undrar hon när hon ska få läxor.
Lusten till skolan är stor. Och jag hoppas att den håller i sig.
I många år framöver.

Liten blir större... så är det!

[sommar sommar sommar...]

Semestern 2009 har i princip nått sitt slut. Idag, efter lunch, åkte Sebbe till jobbet efter flera veckors härlig semester. Själv är jag ledig den här veckan också, men har så smått börjat "ladda upp" inför jobbstart.

Glass på slottets borggård
Semestern inleddes i huvudstaden. Solen öste över oss, och jag blir nästan gråtfärdig, för att det är så vackert att sitta på en kajkant och se ut över vattnet och de om gamla husen. Vi hade lovat Signe att vi skulle se slott och prinsessor. Och slott blev det!

En riddare och en svärdman
I Livrustkammaren, som jag rekommenderar för alla som tänker vara i närheten av Stockholms slott, fick barn (och tydligen vuxna) klä ut sig till prinsar, prinsesor, riddare...

Mormor och morfar gjorde oss sällskap i Stockholm. Först på tacofest i husvagnen och sedan på Gröna Lund. Det är en tradition som vi alla uppskattar, att mormor och morfar följer med sina barnbarn (och deras föräldrar) på nöjesfält.

Jag var med om mitt livs värsta händelse, när jag i ett svagt ögonblick lovade att jag skulle åka Insane. Jag har slutat att åka attraktioner på nöjesfält. Jag är så nöjd med att gå omkring och vara en sån där oåkande förälder, som jag aldrig skulle bli... Hur som, jag fick spelet och skrek åt Sebbe att han skulle hålla käften (för han bara gapskrattar av berg- och dalbanor och andra ångestframkallande åkattraktioner). Nåväl, jag överlevde och vistelsen på Grönan fortsatte på trevligare vis.

Signe och sockervadd
Som traditionen bjuder, ska det ätas sockervadd på nöjesfält.

Elia och sockervadd

Sockervadd och Maja

Efter Stockholmsvistelsen tog vi båten över till Finland och kusinerna där. Medan vi var där glömde vi tydligen bort att vi har en kamera, för vi har typ inga bilder vare sig från båtresan eller från kusinerna (förutom att Elia glatt dokumenterade kusinernas hus och hund, men det ska jag bespara alla). Några glassätande barn förevigades dock...

Elia, Alexander, Sofia, Signe och Maja

Sebbe åker för första gången över Ölandsbron
Åter på fosterjord, åkte vi söderöver och landade tillslut på Öland. Jag har varit skeptisk till företeelsen (jag väljer att kalla det företeelse, hela den här ölandsgrejen), men jag är totalt överbevisad om att Öland är en fantastisk plats! I synnerhet när solen skiner och man befinner sig i goda vänners lag. Sex familjer från vår kyrka bodde i husvagn bredvid varandra. Barnen hade kompisar både här och där, och sprang mellan varandras husvagnar och lekplatserna. Föräldrarna fikade i varandras förtält.

Trollungen Maja i en gammal ek i Trollskogen

Sebbe och Elia bygger

Krokodil och Signe

På tåg genom Borgholm
En dag åkte vi till Borgholm. Vi är lite dåliga på att researcha innan vi ger oss iväg på äventyr, och blir ofta positivt överraskade över vad vi ändå hittar. Kanske just därför det blir lite äventyr över det hela.

Efter mycket traskande, och då menar jag verkligen mycket traskande, kom vi upp bakom Borgholms slottsruin. Hela familjen fascinerades över detta bygge.

Innan vi lämnade Öland, fick vi en fantastisk dag på stranden. Soligt och varmt!

[bamse & napparna]

I onsdags var det en stor dag i familjen. Kvällen innan hade vi bestämt oss för att åka till Kolmårdens djurpark, som traditionen bjuder i vår familj. För Maja var det inte bara ett av alla djurparksbesök, utan besöket då Bamse skulle få massa nya nappar.

Redan på morgonen la Maja ner sina nappar i en plastpåse, och vi knöt ett lila snöre runt. Det måste ju vara fint... Maja gick med påsen i handen hela dagen. När det närmade sig lämnandet, gjorde Maja ett sista sugförsök på napparna. Genom påsen.

Framme vid Bamses nappkista.

En, tå, tle, åtta, nio.... Fem nappar stoppade Maja ner i kistan.

Majas rosa nappar i kistan...

Och så mötet med självaste Bamse och Lille Skutt.

Som en liten present från mamma och pappa, fick Maja en Lille Skutt att ta med hem. Och idag fick Maja ett brev från Bamse, som tackade för napparna.

[trä smultron på strå]

Barnen kom in från skogen med en skål full med smultron. Tydligen finns det många, många smultron i vår skog. Och jag har inte hittat ett enda. Det är nåt visst med att vandra nära marken...

Barnen ville göra sylt av smultronen, men efter lite dividerande fram och tillbaka, bestämde vi oss för att baka istället. Vi blandade ihop ägg, socker, mjöl, smör och vaniljsocker.

Maja smörade formen.

Och Signe fick bröa den. Med kokos.
Det borde kanske kallas kokosa formen då...

Vi la på alla smultron och skjuts in i ugnen.

När hela familjen var samlad fram på kvällskvisten, avnjöt vi smultronkakan med lite vaniljvisp. Mamman och pappan tyckte att kakan var mumsig, medan barnen ratade den helt. Maja åt bara "potatismos", som hon kallade vanlijvispen, eftersom den serverades ur samma vispskål som potatismos serveras ur ibland.

[kort & stickor]

Ev vän till familjen fyllde år i söndags.
Jag gjorde det här kortet till henne, innehållande ett presentkort.
Jag hämtade inspiration av Marie.
Igen.
Tur att hon finns... :-)

Min alldeles egen stickatant.
Av någon anledning började Signe kalla sin gammelmormor Signe för "stickatanten". Signe, den äldre, stickade mycket till mig när jag var liten, och många tröjor har gått i arv till mina barn. Bl a den gula tröjan som Signe har tryckt in sig i, och som används flitigt av Maja. Tittar man noga, kan man se tråden som Signe har mellan sina "stickor".

[en mamma, tre mammor]

En liten utvärdering av Mord Dag, med tanke på tidigare inlägg... Vi firade dagen tillsammans med min syster med familj och mormor & morfar. Jag och min syster fick skön sovmorgon (det fick nog mamma med, eftersom hon och pappa mådde gott på ett hotell) och uppdukat frukostbord. Lyxigt värre! I present fick jag en hands free till hemtelefonen. Mycket bra present! Ett litet tal blev det också. Inte av barnen, utan av deras far. Dagen förlöpte bra, helt enkelt.

Korten här ovan, är Mors Dags-korten som min mamma fick och som Sebbes mamma fick. Signe hade också gjort gipsfigurer som hon gav bort. Dessvärre gick Elias gipsfigurer sönder när han skulle "prova" dom (vi hade satt magnet och broschspänne på baksidan). Men mormor fick i alla fall ett blått spöke och en röd blomma.

I afton har vi varit på värsta grilltillställningen. Våra barn och fyra grannbarn har fixat och donat i ett par veckor nu, för att ordna med grillfest. Det grillades korv och hamburgare, dom bjöd på marsmallows och kex, saft och kaffe. Vi spelade kubb och "bollstopp" och kvällen avslutades med dans på grannens altan. En väldigt trevlig fest med företagsamma barn. Härligt!