[grönklitt '09]

Förra torsdagen, åkte vi upp till fäbodvallen Fryksås, tillsammans med våra vänner, som har en fäbod där. Ett par kilometer bort ligger Grönklitt, ett skidområde alldeles lagom stort när man är fem, fyra och två år gammal. I fredags var det så dags att släppa upp Signe och Elia i slalombacken. I början på tämligen vingliga ben, som trots den flacka backen, helst ville ha stöd av pappas starka armar. Efter första dagen var osäkerheten som bortblåst. Det vore en överdrift att säga att barnen svischade ner för backen, men dom åkte och åkte och åkte. Upp i liften och ner igen, om och om och om igen.

Det var overkligt mycket snö i Orsatrakten. Vi fick skotta oss in i stugan, ut till dasset och bort till brunnen. Alla njöt i fulla drag! Tre härliga dagar i backen, med slalom, snow racer och grillade hamburgare. Vi konstaterade att perspektiv förflyttas allt eftersom man vandrar genom livet. Vi har nog tänkt att det är tråkigt att lära barnen att åka skidor, att det går långsamt och inte händer någonting. Tji fick vi. Vi var så glada och stolta över att se barnens framsteg från åk till åk. Att bara glida ner i den gröna barnbacken i Signes och Elias sällskap, var en njutning och inte alls tråkigt.

Både Sebbe och jag fick några åk på egen hand. När turen kom till mig, hade snön yrt hela dagen. Dom pistade backarna kändes mer som off pist med 1½ dm nysnö. Pudersnö är överreklamerat. Helt klart. Benen var rejält möra efter några åk i den djupa snön.

I måndags packade vi in oss i bilen igen och åkte hemåt. Det var skönt att komma hem, till rinnande vatten och vattenkloset. Men det är bra härligt att göra en minisemester i goda vänners sällskap.

Maja var glad över att åka skidor hon med, även om hon höll sig på plan mark.

Snöglada Maja, med kompisen Hugo

Maja hittade en klätterställning som också var rolig.

Elia och Sebbe på skidor.

Vyn från stugan, över Orsasjön. Vackert så det förslår.

Signe passade på att tappa sin första tand i lördags. Hon åt sitt lördagsgodis och vips lossnade tanden. Stoltare barn får man leta efter. Dagen efter sa Signe till mig när vi åkte lift: "Mamma, idag är det första gången jag åker i den här liften med en tappad tand."

[midsommar på torp]

Igår kom vi hem efter en vecka i husvagn på Torpkonferensen. Härliga barnmöten två gånger varje dag, massa gemenskap med nya och gamla vänner, ömsom regn ömsom sol, sena kvällar och slöa mornar, ett och annat vuxenmöte, avkoppling och husvagnsliv.

Vi lyckades dock inte dokumentera vår vistelse mer än några viktiga minuter på midsommardagen, då vår numera årliga hopptävling ägde rum i förtältet. Mormor och morfar var med, och så vår familj. Reglerna är fortfarande tämligen oklara, men det gäller att hoppa på nåt sätt, och priset är godis.

Håll till godo.

[nu är påsken slut]

Nu är vi på hemmaplan igen, efter en härlig påskhelg hemma hos mormor och morfar. Förutom vår familj, var även min syster med familj där. Kusinerna har lekt, lekt och lekt, från morgon till kväll.

På påskafton firade vi mormors 9-årsdag, med ett långt och härligt kalas. Det var nämligen så, att när mormor fyllde år för ett par månader sen, blev Signe så ledsen att hon inte fick komma på mormors kalas. För mormor hade inget kalas. Men när mormodern hörde sitt barnbarns önskan om kalas, ställde hon till med kalas under påsken. I samband med mormors egentliga födelsedag, frågade jag Signe om hon visste hur många år mormor fyllde, svarade hon helt kavat nio. Så så fick det bli. Ballonger och serpentiner prydde ytterdörr och bord. Det serverades spagetti & köttfärssås, tårta och påskägg. Men mormor fick inga presenter, för det ville i alla fall inte Signe ge några. ;-)

Igår var hela familjen i mormor och morfars kyrka på påskdagsgudstjänst. Träffade på en hel del gamla bekanta. Bl a min "längsta kompis". Vi har bott grannar under hela vår uppväxt.

Idag bestämde jag mig för att åka hemåt i rättan tid. Det började snöa ymnigt efter lunch så vi satte oss i bilen på eftermiddagen istället för på kvällen. En stund efter att vi kommit hem, började det yra snö här. Och nu är det vitt även här hos oss. Skönt att slippa köra genom ovädret.

Hemma väntade Sebbe, som jobbat hela helgen. Det blev så klart ett kram- och pusskalas. Nu har alla tre små hober somnat, och Sebbe håller på och bakar en pizza till sin hustru. Lite fest ikväll, när vi inte har setts sen i torsdags.

[en nära snö-upplevelse]

Vi har tillbringat en långhelg i ett vinterparadis!

I fredags packade vi in oss och halva vårt bohag, kändes det som, i bilen och åkte tillsammans med goda vänner upp till deras stuga i Fryksås utanför Orsa. Det hade sagts oss att det skulle vara mycket snö, men vi tvivlade starkt, eftersom det nästan var snöfritt i Orsa. Men allt eftersom vi kom högre upp på berget ökade också snömängden. Och snösumman landade på 1 m snö när vi väl kom fram. Vi som inte haft mer än några centimeter snö i högst en vecka i sträck den här vintern, var helt saliga!

Helgen innebar massa snö, minusgrader, mysig gammal fäbodstuga, goda vänner, frisk luft, Vasaloppet, utedass, brunn att bära in vatten från, skidor, pulka, snöbus och lite magsjuka.

Långa istappar pryder taket på stugans veranda.

Fikadags i backen! Pizzabullar och varm choklad.

Sofia värmer pizzabullarna på grillen.

På parkett vid målgången av Vasaloppet. Vi såg när Aukland svischade förbi i en väldig fart, innan kranskullan tog hand om honom. Roligt att uppleva Vasaloppet på nära håll.

Sebbes fruga på skidor, redo att bestiga backen.

Det är lite svårt att stå upp på skidorna. Och om möjligt ännu svårare att ta sig upp till stående igen.

Signe provar slalomskidor för första gången. Det blev bara ett åk, men hon var duktig!

I en meter djup snö kan man busa, leka och bygga grottor. Sebbe och barnen roade sig med det innan hemfärd.

Bröllopsresa

I söndags bar det av. På sjuårig bröllopsresa.
Sebbe, den lurifaxen, hade tagit ledigt och bokat Ålandskryssning helt utan min vetskap.
Lyckades mjölka honom på lite information ett par dagar före avresan,
och det kändes ju bra.

Östersjön låg vacker på utserasn, men på måndagmorgonen blåste det ganska kraftigt.

Signe och Elia älskar att åka "Finlandsbåt". Det är vår båt, om nån trodde nåt annat...

Ute på helikopterplattan blåste det rejält, men ut måste man en liten stund i alla fall.

Sju lyckliga år, älskling!
Och fler ska det bli.