[glamour]

Jag lever att glamouröst liv... Har vandrat omkring på Östermalms gator, med min för dagen nya "handväska". En påse från Teknik Magasinet. Tror jag ska satsa på nåt lite finare och bättre framöver...

[this is how we do it]

Jag låter seriestripen tala för sig själv...

Bilden kommer från SvD.

[besprutad]

Ibland har man flyt... Vi fick ställa oss i familjekön och kom således före halva stan. Bara två familjer före. Det finns bara fördelar med att ha barn!

Notera barnens entusiasm över att bli svininfluensabesprutade... ;-)

[veckans blåsning]

Jag är sjuk idag. Förkyld och hängig. Och lite kinkig. Så min käre make bestämde sig för att muntra upp sin ynkliga hustru. Vi satt och drack kaffe och Elia visade ett "trick". Han kunde nämligen rulla ihop tungan, blunda och knäppa med fingrarna samtidigt. Stolt var han.

Sen var det Sebbe himself som skulle "tricka". Det var ett svårt trick han skulle visa. Han satte en tratt i byxlinningen och la ett mynt på pannan. Sedan gällde det lixom bara att pricka tratten med myntet. Han byggde verkligen upp tricket och fick det att låta så svårt, men för honom var det piece of cake. Sebbes fruga var således tvungen att försöka. Vinnarskalle som jag är, vill jag inte vara sämre än mannen i huset.

Jag satte tratten i mina pjamasbyxor, eftersom jag inte kommit ur pjamasen en sjuklig dag som denna. Sen la jag myntet på pannan, redo att bevisa lättheten i tricket.

Och vad händer?

Jag blir alldeles blöt och kall. Sebbe, den fulingen, hällde vatten genom tratten, ner i mina brallor, innan jag ens hann reagera.

Båda två bröt ihop av skratt. Hade jag haft slutledningsförmåga hade jag nog kunnat räkna ut att det inte var ett "vanligt" trick som kräver viss skicklighet. Men nu skulle jag ju verkligen bara bevisa att jag också kan.

Nåväl. Sebbes trick fyllde sin funktion. Jag gapskrattade och kände mig, trots allt, lite gladare efteråt. :-)

[förödande steg]

Vi är med i en stegtävling på jobbet, via tappa.se, där jag också har lånat bilden. Det är så triggande att gå med den där stegräknaren och småtävla både mot sig själv och mot jobbarkompisarna. Vissa dagar ligger jag under 10 000 steg, men oftast ligger jag betydligt högre.

Utom nu.

Jag är hemma och vabbar, med en småfebrig dotter, vars trumhinna spräcktes i natt. Man rör sig inte så mycket då. När man vabbar, alltså. Går från köket till vardagrummet, upp till barnens rum, ner igen, hämtar posten, går till köket, in till tvättstugan...

Igår uppnådde jag föga smickrande 6000 nånting steg. I kväll får det lov att bli en rejäl promenad, för att få upp resultatet lite. Ni hör ju... det är blodigt allvar i den här stegtävlingen.

För övrigt leker barnen väldigt bra. Även om det bara är Signe som är hängig, får Elia och Maja också vara hemma. Signe och Maja kom nyss bärandes på en "sån där som man bär sjuka i". Typ en bår, eller nåt. Det var en bebis som hade sett en hund äta upp en kattunge, som hunden sedan hade spottat ut... Vet inte exakt hur bebisen hade blivit dålig i sammanhanget. Känske hade det varit bättre om dom tagit sig an den söndertuggade kattungen... Fantasin är det inget fel på i alla fall.

[glädje]

Idag har vårkänslorna varit maxade. Eller det är nog inte bara våren som skapar ett välbefinnande (varför skulle en årstid få äran för välbefinnande...) utan en kombination av flera olika faktorer.

Hur som haver... När jag kom hem från jobbet gick jag för att hämta barnen från kompisarna i lite längre bort på gatan. Vi skulle åka till IKEA hade far i huset och jag bestämt. Glada kom barnen mot mig och Elia sa med lycklig röst "Mamma vet du, nu har pappa gjort så att jag får åka framlänges i bilen. Och vet du, jag sitter i mitten och Maja sitter bredvid mig. Du får sitta bredvid pappa nu."

Tjohoo! Jag vet inte när vi, som är vuxna i familjen, satt i både förar- och passagerarsäte i vår bil. Men nu har det alltså hänt! Efter att Elia har vridit sig halvt ur stolen för att se framåt (han har åkt bakåtvänd fram till idag alltså) har vi vänt hans stol. Jag gissar att han hört och noterat mina gruffningar varje gång jag knölat in mig mellan honom och Signe i baksätet. Varje gång har jag sagt till Sebbe att vi behöver en större bil, och så har jag sett en Chrystler Voyager framför mig i mina drömmar...

Jag var glad för att äntligen få sitta i framsätet tillsammans med Sebbe. Elia, han satt som en kung i mitten i baksätet. Han var världens stoltaste, jag lovar!

Glada familjen åkte till IKEA för att köra ett STORT bord till vår altan. Kan tyckas att vi har fått storhetsvansinne, men vi är ofta fler än fem runt matbordet, och då behövs ett stort bord. Vi kom dock inte hem med nåt stort bord. Inte heller med nåt litet. Men med jättemånga plastburkar, två filtar, en duk och en dörrmatta. Det är sånt man också behöver...

För övrigt kan tilläggas att projekt staketmålning pågår förfullt utanför huset. Har oljat valda delar och påbörjat grundmålningen. Knappt hälften är avklarat. Sen ska oljefärgen på. Och snyggt kommer det att bli. Mycket snyggt. Men vilken tid det tar. Och ändå har vi kanske bara 15m staket. Jag ska aldrig flytta till en hästgård och behöva måla vita staket runt hagarna. Fast det beror nog mer på vad jag tycker om hästar, än vad jag tycker om att måla staket, när jag tänker efter...

[anställning?]

Jag är beredd att anställa någon som viker vår tvätt. För en vecka såg det ut så här. Och nu ser det ut så igen, om inte ännu mer. Eller är det nån som har ett bra förslag på hur man gör detta tråkiga jobb, att vika den rena tvätten, något mer lustfyllt? Jag har då rakt ingen aning.

[påsken kom och gick]

Vilken helg!

Först Långfredag, då jag manglades fullständigt av Jesu verk på Golgata. Jag sa till mamma idag att det är ju fantastiskt att man kan bli så berörd och få aha-upplevelser av ett urgammalt budskap, som man hört år efter år efter år. Korset har kraft!

I lördags kom barnens kusiner från Finland, i sällskap av sin mamma (tillika Sebbes syster), farmor och farmors man. Vi åt god påskmat. Ja, de kanel- och nejlikekryddade revbensspjällen som jag gjort kanske påminde mer om jul än påsk, men goda var dom i alla fall. Sedan njöt vi av det fantastiska vårvädret som infann sig. Barnen lekte utomhus nästan hela dagen, och vi åt efterrätten på framsidan. Underbart! Fem omgångar påskkärringar kom på visit oxå, och fick sin beskärda del av påskgodiset.

Igår sken solen återigen över oss, när vi firade att Jesus lever. I kyrkan var det fest. Inte bara för att vi firade uppståndelsen, utan även för att Anna, en vän till oss, döptes. Det är fest och glädje! Vi stannade kvar i kyrkan hela eftermiddagen och firade med Anna, med god mat i goda vänners lag. På kvällskvisten kom några vänner över på "finsk delikatessafton", då vi bjöd på Sima och Memma. Konstig kombination kan tyckas, men vad spelar det för roll. Det var finskt. Och det var gott (utom siman då, som jag inte gillar...). Vi satt ute till 20.30. Då tyckte vi att det blivit lite väl svalt.

Idag har det för min del varit en vilodag efter helgens bestyr. Jag åkte och inhandlade lite material till Signes inbjudningskort. Den lilla damen fyller ju snart sex år. Hur gick det till? Kom även hem med ett par jeanstights, en skjorta och ett linne från Gina tricot. Efter lunch åkte Sebbe till jobbet och jag och mina två hemmavarande barn gick en promenad för att hämta hem Signe från en kompis. Vi blev kvar där ett tag, och fikade nybakade bullar och muffins. Gott!

Ikväll fick jag slita in barnen, från deras fantastiska lek med grannbarnen. Det är så roligt när dom leker så bra tillsammans. Men in måste man, när det är en vanlig vardag da'n därpå.

Nu sover alla och det har blivit dags för mamman att ladda för en ny arbetsvecka. Den blir bara tre dagar lång (lite lagom sådär...), men ändå.

[män i uniform]

Idag fyller Sebbe himself år. Jag skulle ha köpt en present. Och jag skulle ha fixat en liten tårta till i morse, när barnen och jag tomhänta gick in och sjön "Vi gratulerar...". För att råda bot på detta, åkte barnen och jag, efter avslutad arbetsdag och förskoledag, och inhandlade en Toblerone-tårta på stans bästa konditori. Vi passade på att fika varsin smörgås där, innan vi åkte till Sebbes jobb.

Lite smånervösa klev vi ur bilen och hoppades att dörren skulle vara upplåst. Jackpott. Eftersom jag aldrig varit på Sebbes jobb tidigare, mer än utanför, hade jag ingen susning om vart jag skulle ta vägen med tre barn och en tårta. Dessbättre har ju landstinget förstått, att människor som kommer till ett sjukhus inte vet vart dom ska ta vägen, och därför satt upp tydliga skyltar. Efter lite svängar hit och dit, hittade vi rätt dörr och ringde på. Efter ett litet tag kom han, Sebbe himself, och fick sin tårta.

Det sägs att det är något visst med män i uniform. Dom flesta som säger det menar med största sannolikhet poliser, brandmän och militärer. Lite machoyrken, så där. Knappast sjuksköterskor. Men där stod han, min alldeles egen man i "vit pyjamasuniform". Så fin, så underbarbar, så min...

Grattis, älskling!

[årsbokat]

Jag såg att Marie hade yearbookat sig själv, så då var jag bara tvungen att göra sammalunda. Riktigt kul att göra! Tänk så det hade kunnat sett ut i en yearbook från nån high school i USA, om jag hade gått där. Se själv...

1970
Kanske inte så smickrande, men för nästan 40 år sen hade jag sett ut så.

1974
Påminner lite om Barbara Streisand, eller hur?

1978
Året jag föddes. Hade gärna varit en high school-brud i den microphonefrillan.

1984
Vilket Dallas-fluff. Hade passat mig...

1990
Jag hade antagligen sett ut så här 1990, om det inte vore för att jag bara var 12 år då och hade kort kort hår.

1996
Jag såg faktiskt ut så här. Kanske inte 1996, men troligen nån gång 1992, när jag gick i högstadiet.

2008
Idag, helt enkelt.
Och det känns bra att det är så jag ser ut. Och mina riktiga skolkataloger ligger nånstans i min minneslåda. Och där blir dom nog liggandes ett tag framöver.

[äntligen]

"Äntligen!" för att citera Gert Fylking rakt av. Jag har lyckats med konststycket att infoga en liten bild av mig själv vid min presentation. Det ni... Vet inte hur många gånger jag inte lyckats, men så har jag sett med egna ögon att jag sitter där och ler i svartvitt.

För övrigt kan tilläggas att kroppen fått sig en omgång idag. Prövade lite nya löparrundor. Men trots att mobilen var fulltankad med "ny" musik, var det ingen bra löparmusik. "Gör om gör rätt", som Sebbe har sagt att befälen (eller nåt) sa i det militära när dom hade gjort fel med vapnen. Typ. Sebbe ska få hjälpa mig och fylla på med ny bättre musik.

Nu väntar duschen och sen lite kvällsfika före läggdax.

[vårvarmt väder]

Man kan ju undra vad som hänt, när inlägger lyser med sin frånvaro. Jag tror att jag får lov att kalla det vår. Mer tid ute och betydligt mindre tid framför datorn.

Sen sist har jag hunnit vara sjörövare på Signes 5-årskalas, vara utan röst i ett dygn, undervisa med mycket hes röst på bibelskola, firat valborg i goda vänners lag, åkt iväg till farmor för att träffa henne och dom tillresta kusinerna från Finland, premiärsovit i husvagnen, kommit hem och tagit emot gamla vänner från ungdomen... Ungefär så.

I morgon ska barnen och jag åka och städa på barnens förskola. Och äta lördagsgodis, förstås. Sen blir det nog till att cykla lite och planera kommande måltider.

Och nu har visst Elia ramlat ur sängen. Ska lyfta upp honom igen. Och sen sova gott. Hoppas på sovmorgon i morgon...

[saker jag inte rekommenderar]

Listan över saker som jag inte rekommenderar kanske skulle kunna göras lång. T ex ska man inte låta sin 1½-åring promenera omkring på köksbordet. Det gjorde Maja idag, och dunk, så hade hon ramlat ner och gallskrek. Och med jättebulan mitt i pannan.

Men det var inte det jag inte skulle rekommendera.

Idag spolade Maja ner en hufsat stor microfiberduk i toaletten. Elia, som badade i badkaret med sin barkbåt som han gjorde i skogen igår, ropade på mig. Jag skulle ju bara hämta lite tvätt som skulle hängas i badrummet, så jag ropade tillbaka att jag snart skulle komma. Men jag kom alldeles för sent, för då var trasan långt borta i nåt rör, på väg till reningsverket.

När jag kom hem ikväll, efter ett styrelsemöte, berättade Sebbe att Signes trosor med största sannolikhet gått samma öde till mötes som microfiberduken gjort tidigare under dagen.

Jag tror ju inte att det går att spåra trasan och trosorna till oss. Det skulle bara vara för pinsamt. Så mycket tyg, från samma hus, samma dag... Summa sumarum: Jag rekommenderar inte att spola ner för konstiga saker i toaletten.

[bevisat igen]

Idag måste jag skryta ännu mer över min underbara man. När han kom hem från jobbet i morse, hade han köpt med färska frallor och en inredningstidning till mig. Sen satt han uppe tills jag hade ätit färdigt. Det är kärlek!
Jag älskar dig, Sebastian!

Förresten har jag varit och beställt fondtapet till vårt vardagsrum idag. Sakta men säkert går det framåt. Nästa vecka kanske den kan komma på plats. Vem vet...

Ps. Bilden har jag norpat från www.argument.se

[världens bästa]

Igårkväll bakade min man världens godaste pizza!
Bara att konstatera: Han är BÄST!

[lördag på riktigt]

Vilken dag!
I förmiddags ringde några vänner och undrade om vi ville hänga med och nyttja den sista snön med pulkaåkning. Inte så att det finns nån snö här så långt ögat når, men 2 mil utanför stan, uppe i bergen. Visst ville vi det! Packade ihop mig och barnen och gjorde massäck innan vi for. Vi åkte en massa pulka och snow racer. Elia var helt galen på sin snow racer. Han och kompisen Albin störtade ner för den långa backen, utan att vi ens han säga "ta det försiktigt...". Och det var kanske lika bra det.

Efter pulkaåkningen åkte vi till Max och åt lunch, innan vi skiljdes åt. Jag och barnen skulle till ICA och handla. Hade nämligen lovat att barnen att dom skulle få leka i "pytthuset" (minihuset - där barn får leka medan föräldrarna handlar) medan jag handlade.

Väl hemma väckte vi pappsen med en massa lördagsgodis.

Gårdagen går inte av för hackor den heller. Vi återupptog en gammal god tradition - fredagsbad! Oj, vad vi badade. Om Elia var galen i backen idag, så var både Signe och Elia mer än galna i vattnet igår. Det är roligt att dom tycker det är så kul med vatten. Med armpuffar simmar båda dessutom riktigt bra. (Låter jag stolt eller stolt?)

När vi kom hem började Sebbe fixa med sina innebandyprylar. Så klart ville barnen haka på. På med hjälmar och fram med pappas klubbor och boll, så blev det hockeymatch i hallen.

När Sebbe hade åkt till jobbet, Maja somnat och Let's Dance börjat, plockade vi fram lite grönsaker och dipp. Vi skulle ha myskväll! Så mysigt vi hade det. kl 20:30 ville Elia gå och lägga sig och en kvart senare hade även Signe slocknat i mitt knä.

Ikväll ska vi göra en repris på myskvällen, fast med popcorn. Jag hoppas att Maja somnar före Melodifestivalens start. Annars får väl hon vara med och mysa hon också.

[blev så sugen]

Blev inspirerad när jag läste vad min vän Malin mitt i livet hade företagit sig och sin familj igår kväll. Så här blev det stompa-bak på kvällskvisten. Så snabbt och enkelt. Och gott!

Stompa

14 dl rågsikt
2 tsk salt
1½ tsk bikarbonat
2 tsk brödkryddor
1 dl sirap
5 dl filmjölk (eller turkisk yogurt för den delen)

Blanda ihop alla ingredienser och kavla ut till tunna kakor. Om man har en knottrig kavel i sin ägo, kan man fixa till kakorna med den. Själv nöjde jag mig med att nagga kakorna med gaffel. Grädda på båda sidorna i en torr stekpanna.

[glad mamma. och stolt...]

I förmiddags, när jag höll på att göra mig i ordning för dagen, ropade Signe från övervåningen: "Mamma, nu har jag klätt på mig riktiga kläder. Nu kan vi åka till IKEA." Vem smälter inte av ett sånt bombsäkert uttalande? Så vi åkte till IKEA.

I bilen utbrast Signe "Vilken härlig dag det är idag." Mmmm, det var en härlig dag!

Barnen fick leka lite i lekrummet på IKEA medan jag gjorde några spontaninköp. Hämtade barnen och gick till restaurangen för att äta lunch. När vi satt oss för att äta vände en dam sig om vid bordet bredvid vårt. Hon sa "Vilka fina barn du har. Är det dina alla tre?" Nickade stolt och tackade för hennes glädjande ord.

Ibland är det bara för härligt!

Vi komma, vi komma från pepparkakeland

Igår hade vi stora bakdagen här hemma. I fredagskväll gjorde jag en pepparkaksdeg, som vi skulle bakat av i lördags. Men det hanns inte med. Och inte i söndags heller. Så det fick bli ett måndagsbak.

Barnen fick varsina pepparkaksdegar att baka med. Elia gjorde två pepparkakor. Vart resten av degen tog vägen är ett mysterium... ;-) Signe gjorde några fler. Hon var innovativ och gjorde korv med bröd bl a. Själv höll jag mig till den klassiska grisen.

Många pepparkakor blev det. Men det gör inget, för det är kanske dom godaste pepparkakorna man kan tänka sig. Och så enkelt att göra egen, jättegod, pepparkaksdeg.

Idag har projektet "fixa väggarna i vardagsrummet" på allvar återkommit i familjen. Knappt halva rummet är nu tapetbeklätt. Så underbart skönt! Jobbar väl några timmar i morgon, och om det behövs, även under torsdagen. Så hoppas jag att det ska vara klart till på fredag, när vi har barnkalas här hemma.

Nu verkar det som om John Blund ropar på mig...

Åter till livet

I måndags kände vi skillnaden. Vi var friska!

Nu rullar livet på som vanligt. Vi har rivit ännu mer tapet i vardagsrummet, och idag ska jag ge mig på att bredspackla en vägg. Wish me luck...

Bäst jag sätter fart medan jag är ensam hemma.