[plötsligt händer det]

[glädje]

Idag har vårkänslorna varit maxade. Eller det är nog inte bara våren som skapar ett välbefinnande (varför skulle en årstid få äran för välbefinnande...) utan en kombination av flera olika faktorer.

Hur som haver... När jag kom hem från jobbet gick jag för att hämta barnen från kompisarna i lite längre bort på gatan. Vi skulle åka till IKEA hade far i huset och jag bestämt. Glada kom barnen mot mig och Elia sa med lycklig röst "Mamma vet du, nu har pappa gjort så att jag får åka framlänges i bilen. Och vet du, jag sitter i mitten och Maja sitter bredvid mig. Du får sitta bredvid pappa nu."

Tjohoo! Jag vet inte när vi, som är vuxna i familjen, satt i både förar- och passagerarsäte i vår bil. Men nu har det alltså hänt! Efter att Elia har vridit sig halvt ur stolen för att se framåt (han har åkt bakåtvänd fram till idag alltså) har vi vänt hans stol. Jag gissar att han hört och noterat mina gruffningar varje gång jag knölat in mig mellan honom och Signe i baksätet. Varje gång har jag sagt till Sebbe att vi behöver en större bil, och så har jag sett en Chrystler Voyager framför mig i mina drömmar...

Jag var glad för att äntligen få sitta i framsätet tillsammans med Sebbe. Elia, han satt som en kung i mitten i baksätet. Han var världens stoltaste, jag lovar!

Glada familjen åkte till IKEA för att köra ett STORT bord till vår altan. Kan tyckas att vi har fått storhetsvansinne, men vi är ofta fler än fem runt matbordet, och då behövs ett stort bord. Vi kom dock inte hem med nåt stort bord. Inte heller med nåt litet. Men med jättemånga plastburkar, två filtar, en duk och en dörrmatta. Det är sånt man också behöver...

För övrigt kan tilläggas att projekt staketmålning pågår förfullt utanför huset. Har oljat valda delar och påbörjat grundmålningen. Knappt hälften är avklarat. Sen ska oljefärgen på. Och snyggt kommer det att bli. Mycket snyggt. Men vilken tid det tar. Och ändå har vi kanske bara 15m staket. Jag ska aldrig flytta till en hästgård och behöva måla vita staket runt hagarna. Fast det beror nog mer på vad jag tycker om hästar, än vad jag tycker om att måla staket, när jag tänker efter...

[fantastisk & obarmhärtig]

Våren är här!

Tre dagar i rad har jag hämtat tre sjöblöta barn i förskolan. Det hjälps inte att ha både fleecefodrade galonbyxor OCH galonisar på sig. Vattenmängderna som täcker marken, kan knepet att ta sig in, in på bara skinnet på barnen. Och efter den ovanligt snörika vintern vi haft i år, är det mycket snö som blir till vatten, som tar sig in överallt.

Men inga ledsna miner här inte. Idel skratt och glädje hörs! Det måste vara solen som kommer med all glädje. Jag, som inte blir särskilt nedstämd av varken höst, vinter eller mörker, blir så otroligt lycklig av vårsolen. Har själv varit utomhus nästan hela dagen idag, och vallat sjöblöta barn som blivit hämtade av föräldrar som, likt mig, lett åt all geggamoja som täckt deras barn.

Vi har snödroppar i trädgården, om rådjuren låtit dom växa i fred. Ser att grannarna har både krokus och påsklijlor i antågande i sina rabatter. Wonderful!

Den fantastiska vårsolen är precis lika obarmhärtig som den är det bästa som händer på hela året. All smuts, och då menar jag verkligen all, syns så väl. Vilka lortgrisar som bor här i huset! Det blir till att putsa fönster nån dag framöver. Och skura golv. Och damma. Och leva. Och njuta.

Jag är en livsnjutare. Och på våren måste man få njuta!

[stanna tiden]

När jag hör fåglarna kvittra i skogen...
När jag känner dofterna av alla nyutslagna blommor...
När kvällsluften är varm och skön...
När solen nästan bränner mitt bleka skinn...
När första barfotapromenaden görs utomhus...

...då vill jag bara stanna tiden och njuta.

[på två hjul]

Vi är glada och stolta över att få presentera Signe på två hjul.
Håll till godo.

[sten och koppor]

I onsdags kom en kubik grus, 2½ ton, som chauffören så vänligt släppte av på gräsmattan framför huset. Han fick inte backa upp på gräsmattan för att tippa gruset i "gropen" där trädäcket ska byggas, utan det blev till att spada för hand.

Jag satte, glad i hågen, igång med spadandet. Och hjälp fick jag. Efter en kort liten stund, var jag tyvärr tvungen att åka iväg på en träff i kyrkan, och Sebbe fick ta vid. När jag kom tillbaka en dryg timme senare, var allt grus på plats. Han är så bra...!

Sen har vi påtat lite i rabatterna och vårstädat lekplatsen. Det är bra härligt med vår!

Och så lilla Maja-vattkoppa.
Go' och glad, trots prickinvasion. Nu verkar dom flesta prickarna torkat in, så om en dag eller två, är hon nog frisk igen.

[trädgårdsinspiration]

Idag provade Maja på att spela lite tennis, med en innebandyboll. Hon hade väl blandad framgång i sporten, men var mycket nöjd med livet i vårsolen i alla fall.

Undertiden Maja spelade tennis och gjorde andra upptåg i sina syskons och grannars sällskap, passade mamman och pappan på att jobba i trädgården, med den annalkande uteplatsen på framsidan. Vår tomt består av lera, lera och åter lera, så det var tunga kocker som skulle forslas bort. Sebbe körde iväg med tre fulla kärror till återvinningscentralen.

Och när allt som skulle bort hade forslats bort, började jag sätta en rad med kantsten mot gräsmattan. Nu är det riktigt tråkiga förarbetet avklarat. Nu ska en duk inhandlas, innan vi fyller på med grus och sedan bygger själva trädäcket. Väldigt högt på priolistan står också ett staket runt vår lilla framsida.

Efter en vårdag som denna, har all trädgårdfixarinspiration återvänt efter vintervilan.