Skulle frisera sonen lite efter kvällsbadet. Kalufsen, som består av tjockt ljust hår som lockar sig lite grand, var just en stor kalufs. Kapade lite på längden uppe på huvidet, luggen och vid öronen. Lockarna i nacken fick vara kvar. Lite hockey ska det allt vara... Sen skulle jag bara "tunna ur" håret uppe på hjässan en aning, för det kändes så burrigt. Ritch ratch så väljer högerhanden, som håller i saxen, att försöka kapa vänster ringringer istället. Sonen fick blod i håret och dottern var så bekymrad för sin mamma, som nu skulle behöva plåster. Pappan, som dessutom är sjuksköterska och vårdansvarig i familjen, var inte hemma. Blödig som jag är var jag nära på att ringa till honom och berätta vad som hänt, trots att han satt i sammanträde. Det gjorde jag dock inte, utan tog mig samman och plåstrade om mig själv och klippte sedan färdigt sonen.Han blev fin i håret. Ser välvårdad ut. Och det är ju inte så dumt... När allt var klart kom jag på att vi i förra veckan bestämde att vi skulle låta sonens hår växa ut. Han skulle ju bli så söt i "Amadeus-frilla". Nåja, man kan inte få allt...
Han är ju ändå världens finaste i hockeyfrilla...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar