Dagarna dom bara går. Och jag behöver inget göra mer än att hänga med...
I fredags hade Signe en lekkompis här på förmiddagen. Vid lunchdags ringde en annan kompis och frågade om vi ville hänga med till Skojlandet på eftermiddagen. Det gjorde vi, och det var verkligen skoj! Studsmattor, rutchkanor, kök, bollhav, klätterställningar, utklädningskläder... Tre timmar tillbringade vi där, innan vi trötta åkte hemåt och "gjorde kväll".
Lördagen tillbringade vi hos farmor. Barnen lekte och hade hur kul som helst. Jag låt och njöt i hammocken och Sebbe knoppade på en filt på gräsmattan medan farmor höll ett öga på barnen.
Igår var det morsdag och efter att vi varit i kyrkan gick Sebbe till affären och köpte lite picknick-prylar, och så tog vi vårt pick och pack och åkte till stadsparken och picknickade och fikade i gröngräset. En härlig dag! Väl hemkomna drog jag ut på en löprunda. Knäna gillar inte asfaltslöpning, så jag får hålla mig till elljusspåret ett tag nu, tills jag tränat upp min arma kropp. Sebbe nattade barnen medan jag fixade lite middagsmat som vi sedan inmundigade på tu man hand.
Idag är det måndag, ny vecka och massor av aktiviteter. Förmidda'n var lugn. Det var lite disk och lite tvätt att ta rätt på. Lunchade på stan med Sebbe, innan vi åkte och hämtade barnen på dagis. På eftermidda'n kom en bekant och fikade årets första rabarberpaj. Mums! Kvällen var lite kaosartad, eftersom midda'n inte blev klar förrän efter Bolibompa. Bra planering... not!
Nu är det kväll. Disken är diskad. Barnen sover. Lugnet har lagt sig över stugan.
1 kommentar:
Pust! Älskar de fyra sista meningarna! Visst är det en viss känsla när de somnat... ändå har jag bara två barn... :-) Älskade ungar!
Tack för påhälsningen på min sida! Jättetrevligt. Och självklart får du länka - det är ju en ära! Som tack länkar jag tillbaka till dig!
Skicka en kommentar