Nu har det blivit dags att "introducera smakportioner",
som det så fint heter.
Maja är 6½ månad och fram till i förrgår helammad.
Något vi trivs väldigt bra med, både hon och jag.
Hon är väl i och för sig fortfarande helammad.
Det är ju inget som bara upphör, för att hon får sig en "dos" mat-som-kommer-från-nånannanstans-än-mamma.
Men nån gång ska det börjas med "riktig" mat,
och nångång var i torsdags, då pappan gjorde slag i saken.
Igår var det så min tur att förse damen med smakportion.
Äppelgröt.
som det så fint heter.
Maja är 6½ månad och fram till i förrgår helammad.
Något vi trivs väldigt bra med, både hon och jag.
Hon är väl i och för sig fortfarande helammad.
Det är ju inget som bara upphör, för att hon får sig en "dos" mat-som-kommer-från-nånannanstans-än-mamma.
Men nån gång ska det börjas med "riktig" mat,
och nångång var i torsdags, då pappan gjorde slag i saken.
Igår var det så min tur att förse damen med smakportion.
Äppelgröt.
Det ser ju inte ut som världens godaste,
men faktum är att det smakar riktigt gott.
Tycker både jag och dottern.
Och hela matproceduren har gått mycket bättre än väntat.Har riktigt trixiga erfarenheter med både Signe och Elia.
Men Maja, hon gapar till och med när skeden kommer.
Och visst, skeden är mer intressant än det som är på skeden, men ändå...
Tack för maten!
4 kommentarer:
Vad kul att det "funkar" med maten! I början får man ju mest utanför munnen... :-)
Vet inte hur det var med dina äldre barn, men förut sa dom att det var bra att börja med smakportioner vid 4 månader, men jag tror mer att man ska se när barnet visar intresse. Vår stora tjej greppade inte det där med smakportioner förrän vid 7-8 månader. Lillebror däremot satt och sträckte sig efter vår mat när han var knappt fyra månader. Lustigt att de är så olika (och har samma mönster än i dag).
Och visst är gröten god! :-)
Vad roligt att det funkar så bra med smakportionerna.
Mina har gillat gröten, men sedan när man har börjat med grönsaker har protesterna kommit. Minns när Victor var i Majas ålder och fick smakportioner.
Det var bara jag och tjejerna som satt och åt lunch och jag (försökte) matade Victor med majspuré. Victor spottade och fräste och tjejerna blev arga på mig som stoppade in i Victors mun, när han så uppenbart inte gillade. Paulina sa till mig med mycket myndig röst (hon var straxt över 4 år då); -Mamma, du bara djävlas med Victor! *s*.
Kram
/Ango
Vilken sötnos! Härligt med riktig mat :-)
Ja, tomaterna odlar jag i stora krukor.
Det ska bli spännande att se hur många det blir!
Kram!
Lily:
Ja, erfarenheten med Elia är att under tre månaders tid kämpa med smakportioner och en kille som knep ihop munnen så hårt han nånsin kunde. Jag skulle börja jobba heltid när Elia var 9 månader, så vi var tvugna. Vi misslyckades dock, så jag helammade honom och jobbade heltid. Sebbe hade mao ett gallskrikande barn hemma om dagarna. Sen "lärde" mormor Elia att dricka välling, när hon och morfar var barnvakt när vi var på ett låååångt bröllop.
Men nu äter han som en häst!
Ango:
Ja vi får se hur det går sen meed riktig mat. Gröt är ju ändå gröt. Men jag har goda förhoppningar.
Kul kommentar av Paulina.
Milla:
Ja, visst är hon söt! (helt opartisk...) Lycka till med tomaterna!
Skicka en kommentar