Att cykla är en konst. Och inget man bara gör så där. Eller, det kan det ju vara, om det handlar om att cykla fram och tillbaka på en 100m sträcka, där man kan pausa varannan meter. Men att cykla en sträcka som tar en vuxen 8 minuter att cykla, det är en konst. I alla fall om man är drygt fyra och nästan tre. Det har mina barn bevisat för mig idag.
Hemvägen från dagis tog minst en timme att cykla. Det var en hel del gråt. Några krockar (med varandra). Ett par skrubbsår. Och stundom en mamma med alldeles för lite tålamod.
Men det viktigaste var att vi kom hem tillslut.
I morgon åker vi bil.
5 kommentarer:
Vätternrunt kanske öppnar för barn oxå. (En kortar strecka :->). Kvinnor fåt ju delta numera, så vem vet. :-*
Denna dag deltog ni inte i miljö- förstöringen i alla fall. Tummen upp.
Ilfa:
Mmm... ska fundera på vätternrundan lite. Eller så får dom snällt vänta tills dom blir lite äldre. Vi får någ hålla oss till "Stämpelrundan" ett tag framöver.
Mormor:
Jo man gör ju vad man kan... ;-)Idag har vi återigen bidragit till miljöförstöringen genom att åka bil. Fast idag ville barnen verkligen cykla. Men mamma sa nej!
Hahaha man lär sig av sina missatg (och av sina barn) heter det va?
Kramar
Känner igen mig ;-)
Kram!
Skicka en kommentar