Nyduschad

Ett axplock från vår dag:

Barnen är uppspelta för idag är första dagisdagen sen sommarlovet började för åtta veckor sedan. Det är jättekul att komma dit. Själv känner jag mig helt sysslolös när jag bara har Maja att ta hand om. Som dessutom sover bort halva tiden. Hämtar barnen på dagis. Signe är jättearg för att hon måste gå hem. Säger vackra saker till sin mor: "äckliga mamma", "du är dum" och "du är ful". Jättekul att höra från sin älskade fyraåring...

Vi påbörjar en avgiftning från sommarens "vi fikar och äter hur mycket glass som helst"-vanor. Katastrof utbryter. Både Signe & Elia stortjuter efter middagen för att dom inte får nån efterrätt. Dvs glass. "När man har ätit upp sin man då får man glass" försöker Elia (för den har vi kört med många gånger när maten varit svåräten). Men nix, idag får man ingen glass.

Sebbe och jag ska lite snabbt bara kolla in nån husvagn på Blocket, och går upp en våning. Kommer ner efter en liten stund, och hittar Signe med en halväten glasspinne. Snabbt som ögat glufsar hon i sig mer glass, innan pappan tar resten ifrån barnet. Vi skulle ju inte äta nån glass idag...

Jag bestämmer mig för att klippa gräset, när barnen ändå leker så bra. När ska vi lära oss att klippa gräset när det är lagom långt? Att skjuta en handjagare framför sig i knähögt (nåja, liten överdrift då) gräs är inte att rekommendera. Gräsmattor bör nog klippas en gång i veckan. Inte var tredje vecka.

När jag, i mitt anletes svett, räfsar upp allt gräs, påhejad av sonen som hjälper mig att köra bort gräset med sin lilla skottkärra, kommer Signe ut ur huset med en burk russin. Undrar var russinen kommer ifrån. Från skåpet så klart. Som om mamman inte visste var hon förvarar siina russin... Kommer in i köket, och där är skafferidörren öppen. Russinkartongen ligger öppnad och tom på en hylla. Vid arbetsbänken står en stol och på bänken ligger en sax. Och en uppklippt russinpåse. "Jag var lite hungrig på russin" säger Signe. Och vem kan motstå en sån kommentar?

Fortsätter klippa gräset på framsidan. Barnen cyklar på picknick med varsin ryggsäck som dom har packat ner alla sina kepsar och hattar i. Bara. Tror mamman. Ser att docm slickar på nåt rött. "Vad slickar ni på" undrar jag, och befarar att dom hittat begagnat godis i sandlådan. "Sånna här" säger barnen och springer glada mot mig och visar upp sina körsbärstomater. Går in i köket för att göra nåt. Och mycket riktigt. Kylskåpsdörren står öppen och påsen med körsbärstomaterna är tom.

Mitt i allt säljer vi vår barnvagn, som vi inte blivit av med på nästan två månader. Och några vänner, som snart nästan blir våra grannar, kommer och hämtar alla kartonger som vi tröttnat på att ha här hemma.

Nu sover barnen och Sebbe har utgått till arbete. Själv sitter jag nyduschad med en mugg te och tänker att livet är bra härligt ändå. Jag är en lycklig människa!