Vi hade lånat ut Elia till en kompis, Maja sov gott i vagnen och Signe spelade spel vid datorn. Vi skulle precis börja tapetsera i vardagsrummet. Underarbetet var gjort och vi var glada över att äntligen komma igång med tapetseringen.
Klistrade för första våden. Och vad hände då? Massor av STORA bubblor uppstod på väggen. Konsulterade en vän, som i sin tur konsulterade sin målar-granne.
Kan väl säga att det blev inga tapeter idag. Istället blev det till att låna slipmaskin och köpa massor av sandpapper. Målet har skjutits på framtiden. Vi tappade modet en aning idag. Men snart tar vi nya tag. Och tids nog blir vardagsrummet klart. Det är bara lite jobbigt att bo i slipdamm på en byggarbetsplats...
7 kommentarer:
Men så jobbigt... hoppas ni får ny inspiration! Lycka till vänner!
Ååå! Va jobbigt. Motgångar kommer när man renoverar hus, så är det bara. Modet faller, men stiger så småningom igen. Tänk va snyggt det kommer bli när tapeten är på plats. Ljuset i tunneln, det finns där.
Puss å kram från syster yster
Förstår precis vad du pratar om, det där hände oss oxå i vardagsrummet. Att bo i byggdamm är verkligen inte kul och särskilt inte med barn som ju är lite överallt. Men som sagt det är ju härligt när det är klart!
Kram
Ljuva ro:
Tack, det kan behövas!
Betsy:
Ja, ni om någon, vet ju hur det är. Men bläääää, vad det är tråkigt!
Pat:
Elia vill så gärna hjälpa till, på sitt sätt. Och Maja bara kryper omkring i dammet. Signe har förstånd nog att hålla sig ute eller uppe.
Vi får ta nya tag, men nya strategier.
Tänk va´fint det kommer att bli sen! Ta en paus och kom hem till mormor och morfar. Vi har inte börjat med nån omtapetsering.
Mormor:
Så får det bli! Signe längtar. Bryr sig inte om att brodern ska ut på egna äventyr. Eftersom jag inte heller kan läsa Majas tankar, vet jag inte vad hon tänker. Men säkert är det bra. :-)
Fyy vad tråkigt.
Det tar ju bara onödig tid och energi..
Kramar
Skicka en kommentar