Härom kvällen såg Sebbe och jag en rysk dokumentär på TV om ett kvinnofängelse i Novosibirsk (tror jag det ligger i). Fängelset rymde 1000 kvinnliga fångar och programmet skildrade deras vardag på fängelset. Det var länge sen jag blev så berörd av en dokumentär. I flera dagar har jag funderat på hur det har gått för Tatjana och hennes medfångar. Man fick se Tatjanas villkorliga frigivning och hur hon blev mött utanför fängelset av några vänner som firade i skumpa och hennes känslokalle far, som inte ens gav dottern en kram efter åtta års frihetsberövning.
En annan intressant aspekt som dokumentären belyste, var det som hände i Ryssland efter Sovjets fall. Jag minns det mycket väl. Jag var så glad när muren (då menar jag alltså inte bara Berlinmuren) mellan öst och väst revs, och Ryssland blev ett fritt land. Men vad upplevde människorna som bodde i Ryssland då? I och med Sovjets fall ökade knarkhandeln och övrig brottslighet med hur mycket som helst. Kvinnorna som satt fängslade, såg ut som flickor och gamla gummor. Dom var dömda för knarksmuggling, misshandel, rån....
Tänk att det som i väst upplevdes som något positivt, blev en tragedi för så många människor. För vad hade Tatjana att återvända till? Arbetslöshet, missär, missbruk. Jag önskar att människorna där skulle få uppleva hur det är att leva och bo i ett fritt och demikratiskt land, där korruption och lögner inte är mer regel än undantag. För antagligen skulle Ryssland kunna vara ett rikt och vackert land. Men nånstans i frihetsprocessen körde man av vägen, och har inte tagit sig ur diket än. Om man någponsin gör det.
Jag undrar hur det har gått för Tatjana och dom andra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar