I onsdags kom en kubik grus, 2½ ton, som chauffören så vänligt släppte av på gräsmattan framför huset. Han fick inte backa upp på gräsmattan för att tippa gruset i "gropen" där trädäcket ska byggas, utan det blev till att spada för hand.
Jag satte, glad i hågen, igång med spadandet. Och hjälp fick jag. Efter en kort liten stund, var jag tyvärr tvungen att åka iväg på en träff i kyrkan, och Sebbe fick ta vid. När jag kom tillbaka en dryg timme senare, var allt grus på plats. Han är så bra...!Sen har vi påtat lite i rabatterna och vårstädat lekplatsen. Det är bra härligt med vår!
Och så lilla Maja-vattkoppa.Go' och glad, trots prickinvasion. Nu verkar dom flesta prickarna torkat in, så om en dag eller två, är hon nog frisk igen.
4 kommentarer:
Vilken liten sötnos, trots koppor! Tittar in till dig titt som tätt, är dålig på att lämna fotspår efter mig, men vill ändå säga att du har ett mysigt krypin som gör mig glad!
( och sen har du en av mina vänninor länkade, och jag har inte länkat upp henne ännu... ti-hi...)
Ovanligt att Maja står på bordet! ;)
Härligt att se dig i spadtagen!
faster atta:
Ja, visst är hon söt, vår lilla vattkoppa! Välkommen hit, tack för fotspåret och välkommen tebax!
Betsy:
Eller hur... ;-)
Malin:
Ja visst! Underbart att jobba och ta i (som om man inte jobbar med tre barn i faggorna...).
Skicka en kommentar