Under i stort sett hela julledigheten, har det hostats här i huset. Först ut var Maja, sen Signe, Elia, farsgubben och senaste tillskottet i hostarnas klubb är jag. Jag hostar inte så mycket, men det retar i halsen.
Barnen somnade senare än vanligt igår. Dom lekte och hade så roligt tillsammans, att vi inte hade hjärta att avbryta. Tillslut somnade dom dock, och efter bara en liten stund kom Signe nertassande. Pappan hade gett henne en puss på halsen, så nu hade hon fått ont när hon svalde. Ajaj då, inte visste jag att pussar har en sån effekt på oss... Signe blev erbjuden att sova i min säng, men vidare värst mycket sömn tror jag inte att det blev. Hon gnällde sig genom natten, trots alvedon. På morgonen vaknade hon och sa att det var otäckt när vattnet rann ut från örat. Jaha... en sprucken trumhinna. Inte undra på att hon gnällde.
Nu väntar jag på telefonsamtal från vårdcentralen och förhoppningsvis ett litet besök hos doktorn. Tills dess blir det nog mest en stillsam dag.
Hade ändå inte tänkt gå ut i solen, den gnistrande snön och dom tjugo minusgraderna. Öroninflammation är en bra anledning till att stanna inne.
Uppdatering:
Vårdcentralen ringde och vi fick komma och träffa en läkare, som konstaterade öroninflammation hos lilla damen. Lite penicillin senare är Signe pigg som sällan förr. Febern är borta och humöret på topp. Skönt att det verkar bli så lindrigt!
2 kommentarer:
Jag anmäler mitt medlemskap i hostarnas klubb, även om det går mot slutet - med den intensiva hostan. En julklapp från barnbarnen? Mycket kan man stå ut med p.g.a. kärlek. Slipper nog öroninflam-mationen, som A och S fått genomlida.
Arvid blev också bättre med en gång när han fått lite antibiotika. Vet inte om det verkar så snabbt, men fösta natten efter, var lugn!
Skicka en kommentar