[män i uniform]

Idag fyller Sebbe himself år. Jag skulle ha köpt en present. Och jag skulle ha fixat en liten tårta till i morse, när barnen och jag tomhänta gick in och sjön "Vi gratulerar...". För att råda bot på detta, åkte barnen och jag, efter avslutad arbetsdag och förskoledag, och inhandlade en Toblerone-tårta på stans bästa konditori. Vi passade på att fika varsin smörgås där, innan vi åkte till Sebbes jobb.

Lite smånervösa klev vi ur bilen och hoppades att dörren skulle vara upplåst. Jackpott. Eftersom jag aldrig varit på Sebbes jobb tidigare, mer än utanför, hade jag ingen susning om vart jag skulle ta vägen med tre barn och en tårta. Dessbättre har ju landstinget förstått, att människor som kommer till ett sjukhus inte vet vart dom ska ta vägen, och därför satt upp tydliga skyltar. Efter lite svängar hit och dit, hittade vi rätt dörr och ringde på. Efter ett litet tag kom han, Sebbe himself, och fick sin tårta.

Det sägs att det är något visst med män i uniform. Dom flesta som säger det menar med största sannolikhet poliser, brandmän och militärer. Lite machoyrken, så där. Knappast sjuksköterskor. Men där stod han, min alldeles egen man i "vit pyjamasuniform". Så fin, så underbarbar, så min...

Grattis, älskling!