Läste i min systers blogg, att lillkusinen Arvid hade börjat sova i eget rum. Han som inte ens är ett år. Och vi som fortfarande har Maja sovandes, i spjälsäng (!) i vårt sovrum.
Efter barnens kvällsbad igår sa jag och Sebbe att vi skulle pröva och se hur det skulle vara att flytta upp Maja till hennes eget rum. Till saken hör att när människor frågar Maja var hennes rum är, springer hon raka vägen in till vårt sovrum och visar sin säng. Trots att vi har gjort i ordning hennes eget rum, en trappa upp.
Jag frågade Maja om hon ville sova i sitt eget rum. "Nähä", svarade hon klart och tydligt. Vi lirkade lite, och efter en liten stund tyckte Maja att hon visst skulle sova där uppe. Vi bar helt enkelt upp Majas säng, för att hon ska ha lite igenkänningsfaktor i nya rummet.
I morse när jag vaknade hade Maja sovit hela natten i sin säng i sitt rum. Signe gick upp och väckte henne, sen kom dom ner för trappan hand i hand.
Maja var två år, två månader och 17 dagar när hon flyttade ut från sina föräldrars sovrum.
Nästa steg blir att bädda iordning juniorsängen som ska bli Majas, när hon har blivit lite varm i kläderna däruppe. Tanken är ju inte att hon ska sova i spjälsäng resten av livet... ;-)
8 kommentarer:
Way to go, Maja!! :)
Elvira var två år när hon slutade sova i vårt sovrum...där hon inte ens sov i egen säng ;)
Ingen brådska att ta bort spjällisen. I den kan dom gott sova tills de är 3 eller så. Tror det är tryggt att få ha den kvar tills de är helt redo :)
Känns som det dröjer läääänge innan L är redo för att flytta ut ur vårt sovrum (15 månader)...
Mina grabbarn är 6 år resp snart 8 år och sover fortfarande hos mej i dubbelsängen *ha, ha*
Betsy:
Du vet ju att våra sällan sover i egna sängar heller... ;-)
Makena:
Oj, har hon redan blivit så stor?! Känns som inte så länge sen ni tittade förbi här med en liten bebis på armen. Tiden går...
Karin:
Det var länge sen! (Om du är den jag tror att du är...) Visst är det mysigt med barn i sängen. Vi vaknar oftast fyra eller fem i vår säng. Och vi börjar oftast bara två i den, så alla tre är riktiga sömngångare som längtar till mamma och pappa. Man saknar det när barnen blir stora, säger min mamma. Jag tror hon har rätt, för tomt är det om det går nån natt utan barn i sängen.
Duktig tjej! kanske mer mamma som hade ångest? ;-)
Milla:
Kanske... Eller snarare: JAAAA!!! ;-)
Sen kan man glädja sig åt att hitta en hand att hålla i tills man somnar.
Mamma:
Den får vi träna på... Jag vill helst va ifred. ;-)
Skicka en kommentar