onsdag, maj 20, 2009

[att bli skolbarn]

Tiden går, på alla sätt och vis. Det är redan den 20 maj. Det var ju inte länge sen vi firade Valborg. Det märks helt enkelt att det är maj... Med maj kommer några röda dagar och lite långhelg. Ser fram mot några dagar tillsammans med barnen. Och Sebbe med, så klart. Det är bara det att en sjuksköterska inte är ledig per automatik, bara för att det dyker upp en röd dag i almanackan.

Nåväl.

Igår var jag och Sebbe på föräldramöte. Signe ska börja förskoleklass till hösten, och nu var det dags för oss att träffa fröknarna och dom andra föräldrarna i klassen. Signe kommer att bli klasskompis med fyra av sina kompisar här på gatan.

Igår vad det vår tur. Men idag var det Signes tur. Hon fick sällskap av pappa, och så gick dom på besök i skolan. Innan jag gick till jobbet i morse, meddelade Signe att det skulle bli så spännande att gå till skolan. Hon längtade och längtade.

Signe tyckte att det var tråkigt i skolan. Det vill man ju helst inte höra. Och eftersom hon är lik mig på hur många sätt som helst, borde hon älska skolan och fröken. Men det var tråkigt. För hon var tvungen att gå hem efter en timme.

Nästa gång hon ska gå till skolan kommer hon att få stanna längre. Då är det inskolning på fritids som gäller. Och några dagar senare är det skolstart.

Jag tänker på en bild på mig själv, som min mamma har tagit på mig. Jag skulle börja lekis och hade ryggsäck på ryggen och en röd klocka på armen. Då var det stort för mig och min mamma att jag skulle börja lekis. Nu är det lika stort för mig och min dotter, att hon ska börja i förskoleklass.

3 kommentarer:

BETSY sa...

Wow! Va stor hon har blivit! Å va häftigt att vara mamma till ett skolbarn!

Mormor sa...

Jag blir så berörd. Mitt lilla barnbarn, som var så sjuk i början av livet, nu ska börja skolan. Så stor hon har blivit!
Jag minns när hennes mamma satt på trottoarkanten och surade för att hon inte fick börja skolan. Hennes två år äldre kompis fick det. Ju!

Sebbes Fruga sa...

Betsy:
Jag vet... och lite märkligt.

Mormor:
Jag gissar att vi har en lillebror här i huset, som skulle kunna göra samma sak som jag gjorde. Det är inte alltid lätt att vara lite yngre... Men Signe är glad och lycklig iaf!