Tiden går fort, och jag kan lova att mycket tid går åt till att arbeta heltid. Hade en ledig dag, bara så där, förra veckan. Å, vad jag önskar att jag hade sånna dagar oftare! Jag saknar barnen och dom saknar mig. Och ändå är dom hemma med pappa två-tre dagar varje vecka, plus att dom går på en jättebra förskola dom dagar vi båda jobbar. I tisdags när jag kom hem vid 17.15 propsade Elia på att vara i mammas famn. Han la huvudet på min axel och vi bara myste båda två. Han satt fastklamrad hos mig, ända tills hans kompis Albin kom för att vi skulle ha hemgrupp. Det var ju självklart en mysig känsla, men samtidigt kändes det lite jobbigt eftersom jag själv lider av att vara borta så mycket.
Nåja, nedräkningen har i alla fall börjat. Om S J U veckor blir jag föräldraledig. Hoppas fortfarande på havandeskapspenning, men oavsett går jag hem. Sista oktober är min sista arbetsdag. Och sen ska jag få vara hemma med mina två gullgosingar (som jag förståss är fruktansvärt trött och less på vissa dagar...). Och efter ytterligar fyra-fem veckor utökas familjen med bebisen. Spännande, kan jag lova!
I helgen är det dags för Sebbes årliga deltagande i "Tiokampen". Dom var några grabbar som började tiokampa under utbildningen, och i år är det femte eller sjätte året som dom gör det. Dom ska köra crosskart, powerwalk:a, spela fotbollsgolf, basta, äta korv och ytterligare fem grenar. Manligt...! Hoppas i alla fall att min man kommer hem med segerbucklan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar