[grönklitt '09]

Förra torsdagen, åkte vi upp till fäbodvallen Fryksås, tillsammans med våra vänner, som har en fäbod där. Ett par kilometer bort ligger Grönklitt, ett skidområde alldeles lagom stort när man är fem, fyra och två år gammal. I fredags var det så dags att släppa upp Signe och Elia i slalombacken. I början på tämligen vingliga ben, som trots den flacka backen, helst ville ha stöd av pappas starka armar. Efter första dagen var osäkerheten som bortblåst. Det vore en överdrift att säga att barnen svischade ner för backen, men dom åkte och åkte och åkte. Upp i liften och ner igen, om och om och om igen.

Det var overkligt mycket snö i Orsatrakten. Vi fick skotta oss in i stugan, ut till dasset och bort till brunnen. Alla njöt i fulla drag! Tre härliga dagar i backen, med slalom, snow racer och grillade hamburgare. Vi konstaterade att perspektiv förflyttas allt eftersom man vandrar genom livet. Vi har nog tänkt att det är tråkigt att lära barnen att åka skidor, att det går långsamt och inte händer någonting. Tji fick vi. Vi var så glada och stolta över att se barnens framsteg från åk till åk. Att bara glida ner i den gröna barnbacken i Signes och Elias sällskap, var en njutning och inte alls tråkigt.

Både Sebbe och jag fick några åk på egen hand. När turen kom till mig, hade snön yrt hela dagen. Dom pistade backarna kändes mer som off pist med 1½ dm nysnö. Pudersnö är överreklamerat. Helt klart. Benen var rejält möra efter några åk i den djupa snön.

I måndags packade vi in oss i bilen igen och åkte hemåt. Det var skönt att komma hem, till rinnande vatten och vattenkloset. Men det är bra härligt att göra en minisemester i goda vänners sällskap.

Maja var glad över att åka skidor hon med, även om hon höll sig på plan mark.

Snöglada Maja, med kompisen Hugo

Maja hittade en klätterställning som också var rolig.

Elia och Sebbe på skidor.

Vyn från stugan, över Orsasjön. Vackert så det förslår.

Signe passade på att tappa sin första tand i lördags. Hon åt sitt lördagsgodis och vips lossnade tanden. Stoltare barn får man leta efter. Dagen efter sa Signe till mig när vi åkte lift: "Mamma, idag är det första gången jag åker i den här liften med en tappad tand."